Svarta Converse pa vita duken

Liksom i Camillas blogginlagg fran Venedig ar Darren Aronofskys THE WRESTLER en av de filmer det pratas om mest har i Toronto, sarskilt forstas efter beskedet att den vann Guldlejonet i Venedig. Dagens utgava av branschtidningen Screen toppar med att Fox betalade fyra miljoner US-dollar for de amerikanska rattigheterna till filmen. Bast gillade av kritikerna i Screens barometer ar Kathryn Bigelows THE HURT LOCKER, Jonathan Demmes RACHEL GETTING MARRIED och namnda THE WRESTLER.
Men det ar inte riktigt de filmerna som utgor min egen Torontofestival. Jag gar mest pa mindre filmer fran hela varlden, igar var det Irland, Argentina, Frankrike och Finland, idag Polen, Frankrike och Spanien. Bland de filmer som korsat mina spar ar den stora trenden doden och hur livet gar vidare efter den. Mer universellt an sa kan det ju inte bli.
En annan trend ar svarta Converse-kangor. Det kan vara sa att jag ar lite mer uppmarksam pa just skor av detta marke o kulor eftersom jag sjalv just kopt ett nytt par. Men de har dykt upp i tur och ordning pa Javier Bardem i Woody Allens nya film VICKY, CRISTINA, BARCELONA (sedd hemma i Sverige dock), en taiwaneisk tonarskille i WINDS OF SEPTEMBER och i en skoaffar som eftertraktat shoppingobjekt for ungdomarna i irlandsk-svenska THE KISSES. Ar det jag som ar trendig eller ar jag helt enkelt fantasilos som har valt varldens vanligaste skor?

Cannes-Hunger i Toronto

Sitter i lobbyn pa festivalhotellet Sutton Place och gor som alla andra filmfestivalsbranschbesokare fran hela varlden i detta rum: kollar min e-mail och bloggar. Andreas sitter tva datorer bort och rapporterar just att THE WRESTLER vann Guldlejonet i Venedig. Eftersom Camilla sag den i Venedig sa ar det inte god festivalekonomi om jag ser den pa nagon av visningarna har i Toronto. Men visst blir man sjukt sugen pa att omgaende se filmerna som hela varlden pratar om, sarskilt som man har chansen.
Igar lyxade jag faktiskt till det och sag - efter att ha sett fyra osedda filmer, nota bene! - den brittiska filmen HUNGER som vann debutpriset Camera D'or i Cannes i ar. Den sags av flera GIFFare i Cannes och har svensk biopremiar i host sa den kommer inte att kunna inga i GIFF-programmet 2009. Men vilken bra film! En av arets basta tycker jag. Den handlar om hungerstrejkande IRA-man i ett brittiskt fangelse i borjan av 80-talet. Men precis som med bra litteratur sa ar det bildspraket som ar attraktionen, inte handlingen i sig. Sa uppfriskande att bli pamind om vad riktigt bra film ar for nagot! Om jag ska rattfardiga min oekonomiska handling sa hjalper en san har film mig troligen att valja battre bland de andra filmerna.
Nu ar det dags for arets forsta fest, en mexikansk pa en adress jag inte har en aning om var det ar. Kanske aven dags for arets forsta taxi.

Mellan skyskraporna i Toronto

Sa var forsta dagen i Toronto avklarad! Efter att igar ha forlangt min fodelsedag med sex timmar genom att resa hit, har jag idag sett fem filmer. Det ar alltid skont att gora en rivstart pa en ny festival sa att man kanner att man kommer nagonstans.
Filmfestivalen i Toronto har vaxt till en av varldens storsta o mest betydelsefulla. Manga amerikanska Oscarkandidater har sin premiarvisning har. Filmprogrammet i ovrigt ar ocksa mycket bra, aven om en hel del just har blivit sett i Venedig av programgrupps-Camilla o -Jannike. Men arligt talat ar staden lite val mycket anonym rastorstad for en lantis som jag. Man traskar runt i en vecka i inomhusgallerior och pa tungt trafikerade gator mellan anonyma brungra skyskrapor. Men som vanligt nar man reser traffar man manga trevliga manniskor som raddar upp det hela.
Som till exempel de kanadensiska vannerna Kirsten och Eric som extremt generost sponsrar GIFF med logi for mig o programkoordinator-Andreas. Det ar skont att bo hemma hos en vanlig familj pa en vanlig villagata som omvaxling till den filmfixerade festivalkontexten bland skyskraporna inne i stan.
Men i morgon ar jag dar igen! Fyra filmer och en mexikansk mottagning star pa programmet.