Oj, oj, oj, När ska någon släppa tegelstenen i huvudet? När ska den stora tröttheten infinna sig?
Efter en otroligt intensiv GIFF gick som vanligt Volvo-bilen till Berlinalen, via Trelleborg och Sassnitz. Att åka stadsjeep genom Europa har nog aldrig varit bekvämt, så inte heller den här gången. Men den här nerladdningen/toppningen av den egna festivalen är som en terapiresa för oss som åker. Allt bara fortsätter, men det är inte längre vårt ansvar att fixa en bra festival… För första gången på ett intensivt tag fick konstnärlig ledar-Marit, jag, redaktörs-Ulf, Svenska Bilder/Quiz master-Anders och programkoordinators-Andreas tid att verkligen prata med varandra – alternativt sitta tysta och bara glo. Eller flamsa. Och så gick vi alla på samma film. Tillsammans. Snacka om ovanlig lyx. Men åter till det senare.
Det var vår i Berlin! Blå himmel, sol, fulla uteserveringar. Det var givande fondmöten i Berlin (vi fortsätter samarbeta med Pusans och Sarajevos festivaler) och det var mycket positivt snack om festivalen i Göteborg, från både svensk och internationell bransch – som man stötte på på den stora marknadsplatsen på Martin Groupius Bau. Det var mycket fester och networking i Berlin; Meet the Danes, finsk tävlingsfilmsfest på snygga nordiska ambassadhuset; norska festen i fantastiska Hackescher Markt (där min utmärkta, men influensiga assistent, fd berlinaren Karin Andersson anslöt), som vi lämnade för att se Filmkonststafettförfattarinnan Nina Wähäs indiepopband LaCrosse göra den svenska musikscenen heder på Klub Magnet i stadsdelen Friedrichshain; tolvvånings-Trustfesten (givetvis var också sammanslagningen av Nordisk och Trust och köpet av halva Zentropa en snackis – akta er SF!!!), som vanligt enbart alkoholbaserad och med grym utsikt över Alexanderplatz och följd av isländskt firande av Queen Rakela-filmen (som vann Teddy-priset) i ett skjul i Kreuzberg;(där jag blev tilltalad som min look-a-like Patricia Clarkson två gånger inom loppet av fem minuter. Patricia spelade i två filmer i programmet så det var väl dags att det skulle ske.); Pusans överdådiga party på Mövenpick hotell (jo, det var högar av glass på dessertbuffén) och SFI:s gemytliga tillställning på Café Einstein, borta i väst.
Det här har, efter flytten till Potsdam vid millenieskiftet, blivit en gigantisk festival. På gott och ont. Biograferna (toppenbiografer) är utspridda över stan (tur att det är relativt billigt med taxi, för kvittona i plånboken är många) och om man inte har inbjudningar till något party så finns det längre ingen självklar samlingsplats nattetid. Inget Festivaltält och ingen Riverton-skybar, helt enkelt.
Ja, det var ju filmer i Berlin också, ja. Och stor publik, som vanligt. Blev extra glad över att ta mig in på både Scorseses Stonesrulle Shine a Light och PTA:s There Will Be Blood. Bägge lär ju gå upp på bio innan nästa GIFF och ingen av dem bör missas. Det är ingen The Last Waltz Scorsese har gjort men en varm, organisk kanonkonsertfilm med några riktigt genialiska ögonblick. I och för sig har väl Paul Thomas gjort sin mest opersonliga film hittills, men vilket hantverk! Och de första tjugo minutrarna är trollbindande. Gissar dock att han, åtminstone en aning, förbannat att Jesse James-eposet gick upp innan eftersom hans oljefilm har en hel del gemensamt med den. Bland annat en lömsk, mindevärdeskomplexig birollsinnehavare. Men i den kampen tar nog Casey Affleck som mördaren Robert Ford hem spelet gentemot predikanten Eli. Tänkte lite nostalgiskt på när jag såg Magnolia i Berlin och blev helt knockad! Och dessutom hade en intervju på klassiska hotell Adlon med PTA efteråt. På Adlon, med utsikt mot Brandenburger Tor, hann för övrigt jag och programkoordinators-Andreas med ett (dyrt!!!) glas i solen en eftermiddag.
Förutom ovanstående innehöll min filmskörd på tio filmer, två helgjutna GIFF-rullar. Bara att bjuda in. Förhoppningsvis återfinns de i ett festivalprogram nära dig om knappt ett år.
Annars: Berlin är en mycket njutbar stad, som vanligt. Charmigt sliten, billig, Monsieur Vuong, Prenzlauerberg och vårt hostel Circus, shopping på Neue Schönhauser Strasse, schnitzel och en och annan perverst tilltagen wurst-tallrik.
Och visst, får inte glömma de fyra timmarna på vedugnspizzerian i Sassnitz. Kan varmt rekommenderas när man efter att ha kört i 170 knyck ändå missar färjan.
Som sagt, när kommer tegelstenen i huvudet? Kanske på måndag? Men på tisdag kör vi första planeringsmötet inför festivalen 2009. Och så har man har ju Oscarsgalan att styra upp. Vår dedikerade betting-ansvarige Svenska Bilder/Quiz master- Annikas Anders har redan skickat ut upprops-mailet. Nu är det bara att slå vad och ladda för en sedvanlig Oscarshelnatt hos redaktörs-Ulf på Hisingen.
Camilla Larsson
