lördag 15 augusti 2009

Festival del film Locarno, Schweiz, 5-15 augusti 2009


Leopard till Sverige

Första gången för mig i Locarno, en av världens äldsta filmfestivaler. Årets omgång var nummer 62. Jag ankommer med tåg från Zurich och vad som slår mig är att jag aldrig upplevt en festivalstad så präglad av det är filmfest på gång.

Päls på 400 kvadrameter duk.

Locarno-festivalen delar ut Leoparder i olika kategorier och detta djurs karakteristiska mönster i gult och svart går igen överallt. Till och med reaskyltarna i affärernas fönster går i dessa färger.
Staden är fantastiskt belägen vid Lago Maggiore nära den italienska gränsen. De flesta flyger faktiskt till Milano för att ta sig hit.
Tog in på ett litet hotell i grannstaden Ascona. Vännen Rik som jobbar med filmfestivalerna i Rotterdam och Cluj har detta som sitt härbärge. Vi hyrde cyklar för att ta oss fram och åter, det tog knappt 10 minuter.


Amos Gitai på scen.

Festivalen är också lite speciell för sina stora arenor. Utomhusvisningarna på Piazza Grande tar 10 000 personer. En fantastisk upplevelse, om det inte regnar. Otrolig projektion! Duken är nästan 400 kvadratmeter stor och avståndet till projektorn 80 meter. Men man lyckas få till det.
Man omvandlar också en mässhall till biograf för 3 200 åskådare.
Förutom det vanliga programmet så var det Manga/Animé som gällde i år. 100 filmer och en otroligt mängd seminarier i ämnet. Bevakade denna serie lite extensivt, men något hoppas jag ha fått med mig hem till Göteborgs-publiken.


Lago Maggiore.

Såg 43 filmer i Locarno, och det var verkligen vin och vatten. Naturen runt staden är bergig och detsamma kan sägas om utbudet, berg och bråddjup. Tog mig understundom för pannan och undrade vem som tagit denna film till festivalen. Men hittade också några små pärlor, framför allt bland det dokumentära inslaget.
Sverige hade två filmer i sektionen Leopard of the Present, dels "Hälsningar från skogen" dels "The Anchorage". Den senare något så speciellt som en svensk-amerikansk produktion av regissörerna C. W. Winter och Anders Edström. Anders Edström har bott 20 år utanför Sverige, just nu i Tokyo, men filmen utspelar sig i Stockholms skärgård.


Allt i gult och svart.

Huvudpriset The Golden Leopard gick till "She, a Chinese" av Xiaolu GUO, som för övrigt också är aktuell med en dokumentär i Venedig. På svenska kan vi läsa hennes roman "Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande".

Freddy Olsson



Lilla Filmfestivalen, Båstad, 29 juli - 3 augusti 2009


Sanningen om Bergman och bananerna

Det börjar bli rutin nu, fylla bilen med 35mm-kopior av fara söderut, till Båstad. Rutin i bästa bemärkelse, träffa vänner som jag inte sett på ett år och naturligtvis titta på film. Ulf Berggren hade fått ihop en god blandning av gammalt som nytt. 

Två festivalchefer, Ulf Berggren och Stefan Jarl.

En gammal festivalchef dök också upp. Lilla Filmfestivalen skapades av Bo Widerberg och när han dog togs stafetten över av Stefan Jarl som i sin tur lämnande den vidare till Ulf.
Själv missade jag tyvärr öppningen på onsdagen när Björn Runge premiärvisade sin Faces 1-6, där han utforskar filmens möjligheter. 
Två priser delas ut under Lilla Filmfestivalen. Filmpäran gick till Mikael Kristersson, aktuell med "Ljusår" och Widerbergstipendiet till Jenifer Malmqvist, som går sista året på filmskolan i polska Lodz.


Erik M. Nilsson

Ett stående inslag i festivalen är Erik M. Nilsson. I våras kom äntligen en DVD-box med några av hans filmer, 26 stycken. Till dig som inte känner till Erik M:s underfundiga filmverk så är detta urval ett måste. Han var ett enmansavantgarde på Sveriges Television under 60-talet.
Vi har läst om Fredrik Gerttens "Bananas" och hur den blev stoppas från att tävla på en filmfestival i Los Angeles. Det handlar om hur bananbolaget Dole besprutat sina odlingar och hälsokonsekvenserna för dem som arbetar på plantagerna.  Bolaget har nu stämt Gertten för förtal. Svensk premiär i oktober.


Anita Haglöf, i åtta år Bergmans hushållerska.

Ett annat avslöjande får vi oss till del i Tom Alandhs "Bergmans hushållerska". Anita Haglöf arbetade i åtta år hos regissören, både i lägenheten I Stockholm i på Fårö. Uppriktigt sagt så förstår jag inte hur hon stod ut. Bergman var en stygg människa om vi skall tro denna TV-dokumentär. Personerna som serverade honom var förbrukningsmaterial. I SVT den 20 september.
Av de svenska långfilmspremiärerna fanns det en väldigt bra film. "Man tänker sitt" av Fredrik Wenzel och Henrik Hellström. Filmen fanns med redan under Berlin-festivalen i februari, på bio i höst. Det svenska filmhoppet tycks komma från Falkenberg.  En idé som genomförts troget. Och aldrig har väl tystnaden varit så viktig i en svensk film. Den måste ses.

Henrik Hellström, en av regissörena till "Man tänker sitt".

Ett bra år för Lilla Filmfestivalen. Den sköter sin roll som mötesplats för samtalet om film. 
En som saknades i årets samtal var Folkets Bios tidigare distributionschef Sigge Risberg. Sigge har varit en stadig gäst på festivalen men han gick bort en kort tid före årets upplaga.

Freddy Olsson