Kameratömning Thessaloniki

Lunch med två blivande vinnare. Turkiet, Kroatien.


Mer lunch.

Rätt fint.


Projektpresentation.







Bion Stavros Tornes och John Cassavetes.



Så här kan man också använda sin hamn - till filmfestival.


Bransch-centrat.


Monument.


Fin stadsdel.

Pir/festivalentré.

Score: 4 out of 4

Ja, när prisutdelningen för årets Balkan Fund ägde rum i går delades fyra priser på vardera 10 000 EURO ut. Jag gissade (och hoppades) rätt på alla fyra. Rätt bra. Favoritprojektet från Kroatien såklart, "MOTHER" med regissören JURAJ LEROTIC och producenten DANA BUDISAVLJEVIC. Och så rumänska "FIRST OF ALL, FELICIA" med regissörerna MELISSA DE RAAF & RAZVAN
RADULESCU och producenten ADA SOLOMON, som GIFFF delade ut en award till redan i Sarajevo i augusti. Och så ett turkiskt projekt och ett grekiskt. Alla var unga nya regissörer, vilket känns extra kul. Efter prisutdelningen var det världspremiär på turkiska Hidden Faces, som vann Balkan Fund här för tre år sedan, då jag faktiskt var på plats. Och så avslutningsmiddag med raki och rätter som aldrig slutade komma in, framåt elvasnåret. Trots att timmen blev duktigt sen så kunde jag inte svika mitt eget löfte om löpning längs strandpromenaden, när jag, duktigt trött, vaknade och upptäckte att vädergudarna ånyo var mycket, mycket schyssta mot denna mycket omtyckbara stad.Springa blev det och sedan bussfärd till flygplats och avsked från nyfunna vänner. För det är så det känns. När man stötts och blötts tillsammans och kastats in i alla manus- och manusförfattarvärldar under tre intensiva dagar så blir det speciellt. Helt enkelt.

Facit: Hela tolv sedda filmer, trots fulltecknade dagar. Fyra att bjuda in till festivalen. Ett flertal, nya och roliga kontakter som kommer att generera bra filmer till festivalen i framtiden. Missat: Ja, bland annat ett antal superlockande master classes med människor som Chris Cooper, Willem Dafoe, Alfonso Cuarón, Danny Glover och, inte minst, John Sayles. Men så är det. Snacket går att grekisk film är i kris och ganska kass (visst, det var ingen direkt stor upplevelse när jag plöjde ett antal greker i videorummet), samt att Kroatien är det nya Rumänien, dvs att det snart är dags för svenskarnas nya semesterparadis femton minuter i rampljuset.

På väg mot Wien (på bussen mot planet diskuterade Svenskans Hynek Pallas och jag förresten nödvändigheten i att Sverige får sin egen Sight and Sound – typ en tidning som är intresserad av till exempel ett fördjupande reportage om Balkanfilm)gjorde Austrian Air återigen sitt bästa för att förstärka fördomen att det är något märkligt med Österrike (tack, bland annat också Ulrich Seidl). Den bleka korv, det feta potatismos och det märkliga kålgojs som serverades till lunch var, ja… intressant. Fyra timmars jobb med uppkoppling på flygplatsen i Wien var precis det som behövdes för matsmältningen. Nu har Bergman-Filmkonst gått till tryck och jag har börjat fokusera på nästa nummer – ett fantastiskt tecknat reportage av ingen mindre än festivalens egen quiz master Annikas Anders, förlåt Anders Annikas. Kommer lagom till festivalen. Missa inte det!

Och nu är det tamigtusan hårdjobb och Göteborg som gäller ett tag framöver. Inga fler resor på ett tag – tack, men nej tack, Dubai. Kontoret på Järntorget rules. Och i morgon är det quiz.

Camilla Larsson

Kaffepaus någon?

Oj, det blev många koppar kaffe i dag – märkligt nog med tanke på den hastighet som kaffekillen i baren på Industry-centret tillverkade dem. Väldigt långsamt. Allt kaffe kom sig av att vi efter varje projektpitch får en "kaffepaus" då möten ska ta plats. Well, kaffet vann i dag. Två möten och fem kaffe, minst. Vilket behövdes efter en kort, drömfylld natt. Juryn smådissade ett par projekt men lyfte skickligt fram starkt och lite lite svagare hos de andra två som presenterades idag.

Det är alltid spännande att träffa peronerna bakom projekten. Även om man tycker sig ha fått en rätt bra bild av en tänkt film så kan allt ställas på ända när man möter hjärtat och hjärnan bakom den. Oftast på den positiva ändan. Hann med ett par filmer i videobaren också (en bra, en dålig) samt ett par filmer på stor duk (en kass om El Greco och en ok, om något annat). Hem i regnet med en liten fetfrasig spenatpaj till middag vid elvasnåret. Och sen en minibarsouzo till jobbsessionen vid datorn.

Sverige får sin beskärda del av uppmärksamheten här i år, förresten. Invignsingsceremonin igår tillägnades IB (vilket obarmhärtigt påminde mig om att jag har lämning till tryck på nästa Filmkonst på måndag. Ett nummer tillägnat vår Bergman-retro.). Och min nya kroatiska favoritregissör (en sån som ställde allt på positiv ända) ville prata mycket Moodysson. Annars regnar det då och då, denna hyfsat ljumna greklandshöst, alltmedan det rapporteras om snö från runtom i Balkanvärlden. Brrr.

Camilla Larsson

Visit to Vienna - kort sådan

Snökaos i Wien, jaha. Som tur var ingick inte min vidare connection till Thessaloniki, och Greklands största filmfestival, i den mängd flighter som ställdes in i förmiddags.
Är här för att delta i det femte Balkan Fund Meeting, ett tredagars manusutvecklingsmöte med jury och priser. Men den här gången blir det inget juryarbete för min del, är bara så kallad "decision maker", vilket man kallas när man fattar beslut om finansiering av filmprojekt, på olika sätt. Projektpitchar, kaffepauser med one to one meetings och så prisutdelning. Samtidigt försöka se så mycket film till festivalen som möjligt - det är ju precis på sluttampen nu, för att hinna klämma in saker i vårt program, hemma i Göteborg.

Det här är för övrigt en filmfestival med mycket gemensamt med Göteborg. Rått och regnigt, intimt, en stor, mysig publikfestival med sitt centrum på en pir (nej, det har ju inte vi, men promenaden till Riverton känns rätt hamnmagasinsruffig) där de olika magasinen tjänar som biografer, festivalkontor, festivlacenter, bar, mm. Trodde att jag helt irrat bort mig när jag skulle hitta till industry centret Agora (=mötesplats, passande nog...) och höll på att kliva ombord på ett gammalt slitet fartyg som just skulle kasta loss. Men jag var på helt rätt väg – strax där bakom låg Magasin 8 med min ackreditering och svarta väska inuti sig. Var förresten här första gången för tre år sedan. Det besöket slutade med att fonden stödde ett bosniskt projekt, Snow. I dag stötte jag på Elma, filmens producent samt arbetande på Sarajevofestivalen, som berättade att de precis spelat in i en liten bergsby. "Realistiskt, men magiskt". Låter lovande inför GIFF 2009. Ska bli spännade i morgon att se om det vankas andra läskande projekt. Och kanske lite fin feta.

Camilla Larsson

PS Tack festivalchefs-Despina för blommorna jag fick när jag checkade in på hotellet. En klassig bukett som kommer att söva mig djupt med sin doft.