fredag 24 juli 2009

Karlovy Vary International Film Festival, Tjeckien, 3-11 juli 2009

Presidentmöte, f. d.


De två utposterna i Karlovy Vary. Hotel Thermal i god öststatsarkitektur och Hotel Pupp med anor från Goethes och Mozarts tid.

Med risk för att bli tjatig, detta är min favorit. Här får jag se det jag missat på andra festivaler under 2009 och här möter jag både Adam Dagliesh och John Malkovich. Adam Dagliesh heter ju egentligen Roy Marsden, men det är som kommissarie i P D James-filmatiseringarna vi känner honom bäst.
Det blev mycket film i år, drygt 40 alster av olika kvalitet. Tyvärr inte mycket att hämta i huvudtävlingen. Paprika Steen från Danmark fick mycket rättvist ta emot priset för bästa kvinnliga skådespelarprestation, men det var nog det enda pris där jag och jury var överens.
Filmen Applause är helt och hållet hennes verk, från ruta ett. Kommer på svenska biografer i höst.

Glad pristagare. Paprika Steen.

Redan i Berlin kändes det att temperaturen i filmbranschen är lite låg. Antalet professionella på plats i Karlovy Vary tycktes vara färre är tidigare år. Likaså var antalet partyn reducerat. Med den goda effekten att jag satt kvar i biografen.
Ägnar mig mycket åt att se film från Central- och Östeuropa och skall jag redan nu bedöma varåt det lutar 2009 så verkar det bli ett bra filmår för Ungern. Polen har en extremt stark hemmamarknad med rekordsiffror under första halvåret. Men tyvärr hittar jag ingen motsvarande höjning av kvaliteten på  de filmverk som produceras i Polen. Skall hinna med både festivaler i Gdynia och Warsawa i höst så något hittar jag säkert.
En person som jag mötte på denna festival första gången jag var här var Vaclav Havel. Han var då sedan sex månader president i Tjeckoslovakien. 1992 delades landet i två delar och han blev återigen president, nu i Tjeckien. Nu efter att ha ha genomgått ett antal operationer och lämnat sitt ämbete ser han piggare ut än på mången dag. Kanske är det för att han tänker ge sig in i filmbranschen?

Kärt återseende. Jag och min tjeckiske vän.

En annan man som piggnat till är Tjeckiens filmiska enfant terrible, surrealisten Jan Svankmajer. Han fick hederspris och har ny film på gång, jag längtar.

När jag kom hem från Karlovy Vary möttes jag av budet att vår äldste filmare avlidit. Gösta Werner blev 101 år gammal. När Gösta fyllde 90 hade vi en retrospektiv där vi visade samtliga tillgängliga filmer. Och varje dag introducerade han sina filmer och berättade ur sin rika liv i filmens värld. För han var inte bara filmare utan också en nestor i svensk filmforskning. För mig har hans bok om dadaisten Viking Eggeling och hans filmverk Diagonalsymfonin haft en avgörande betydelse. Med Gösta går en bit av Sveriges filmhistoria i graven.


Freddy Olsson