måndag 27 oktober 2008

And the winner is - Rumba!

Filmerna som vår jury efter mycket möda korade som vinnare vid Zagreb Film Festival var i kortfilmskategorin:
CHEESE! av Huseyin Tabak, Österrike/Tyskland
Och i långfilmskategorin:
RUMBA av Dominique Abel, Fiona Gordon och Bruno Romy, Frankrike/Belgien
med ett hedersomnämnande till:
THE DESERT WITHIN av Rodrigo Plá, Mexiko.
Juryjobbet var verkligen var otroligt kul trots maginfluensan, dels på grund av det mycket bra urvalet av film av Zagrebs konstnärliga ledare Boris T. Matic och dels på grund av de andra två trevliga jurymedlemmarna, Sejla och Nadine. Förutom det så hann jag bara med att äta en långlunch på en krog som likt många andra etablissemang i Zagreb såg helt stängd ut men inte var det, samt besöka en shoppinggalleria som hade exakt samma affärer som en shoppinggalleria i Sverige.
Nu är jag redan hemma i Sverige igen sedan ett och ett halvt dygn, i full färd med festivaljobbandet.

lördag 25 oktober 2008

Maginfluensa i Zagreb

Har just avklarat den jobbigaste jurytjänstgöringen hittills. Sitta i jury på andra filmfestivaler är vanligtvis oerhört kul. Man får se massor av film och diskutera den med trevliga och intelligenta människor samtidigt som man ser en ny del av världen. Men igår kväll undrade jag vad jag höll på med när jag såg igenom kortfilmsprogrammet på mitt hotellrum i Zagreb, samtidigt som jag led av hög feber och fruktansvärt illamående. Men det finns många fördelar med att vara en professionell filmtittare - en är att man med hjälp av modern teknik kan göra sitt jobb nästan under vilka omständigheter som helst! Om nu det är en fördel.
I dag mår jag betydligt bättre. Det blev de hårdaste jurydiskussionerna jag varit med om hittills, kanske inte så konstigt eftersom både långfilms- och kortfilmstävlingen var anmärkningsvärt bra sammansatta. Men jag är mycket nöjd med våra beslut, som är hemliga fram till i morgon kväll då det är prisutdelning. Mina jurykamrater, Sejla Kameric, konstnär/regissör från Bosnien och Nadine Luque, filmproducent från Spanien/Storbritannien, var väldigt intressanta att diskutera film och andra saker med och det ser ut som om vistelsen i Zagreb kommer att få en mycket bättre avslutning än den hälsomässiga bottennoteringen den började med.

onsdag 15 oktober 2008

Tva Qatsi-fans mottes i San Jose

Att aka till Costa Rica for festivalens fond var ju ett riktigt
hedersuppdrag. Det var inte utan en del nervositet som jag landade i detta
centralemarikanska lands huvudstad San Jose sent i fredags. Den fuktiga
tropiska varmen slog emot mig, jag undrar hur det ar nar det ar 35-40
grader har, nu ar det bara 20-25? Men man kan ju knappast klaga pa
kontrasten mot Gbg pa hosten.

Lordag morgon startade juryarbetet for att hitta de basta projekten som
filmstodsorganisationen Cinergia samlat in fran den centralamerikanska och
karibiska regionen. Har finns en rad lander som passar for var fonds
regelemente att stodja film i de allra fattigaste delarna av varlden.

Min lilla jurygrupp, bestaende av en colombiansk producent, en mycket
meriterad fransk dito och en galet rolig italiensk-amerikansk
webbfilmsproducent, hade en forsvarlig bunt projekt att ta stallning till
i kategorierna debut, manusutveckling, postproduktion och distribution.
Kollegorna var harda domare och det var inte latt att fa igenom sina
asikter - har snackar vi om folk som laser 100-120 manus om aret. Dar
ligger man i la, nar man "bara" gor en del inhoppsarbete med var fond!

Men i alla fall, efter tre dagars hart arbete enades vi om en bunt projekt
fran lander som Kuba, Guatemala, Nicaragua m.fl. Festivalfondens egna pris
gick i ar till utveckling av ett kubanskt projekt med titeln El
acompanante av regissoren Pavel Giroud och for andra aret i rad valde vi
att stodja utvecklingen av filmen Fe av regissoren Alejo Crisostomo fran
Guatemala. Det sistnamnda hittade kollega Camilla redan i den forsta
utvecklingsfasen nar hon var har hos Cinergia som jury for exakt ett ar
sedan.

Av en slump befann sig Alejo Crisostomo for tillfallet i Costa Rica, sa i
tisdags kvall nar besluten var tagna fick jag nojet att traffa honom 'in
person'. En mycket sympatisk ung man, som visade sig ha en utomordentlig
filmsmak - enligt undertecknad. Det blev ett intressant samtal om Godfrey
Reggios Qatsi-trilogi och Ron Frickes Baraka. Han hart sjalv gjort en
dokumentar i liknande stil, som jag naturligtvis blev mycket nyfiken pa.
Hade haft mojlighet att se filmen, som visades pa Cinergias
invigningskvall, om jag hade kommit hit till San Jose som planerat. Men sa
kan det ga nar en flygplansstart blir avbruten halvvags pa startbanan, som
den blev pa Landvetter i torsdags. Men, man kan inte fa allt - och
sakerheten kommer ju anda forst - tack KLM for det!

Fuktiga tropikhalsningar
/Ulf Sigvardson
San Jose, Costa Rica, 08-10-14

torsdag 9 oktober 2008

Pusan in pics



Från våning 28, Seacloud Hotel.





Australien-Brennan och Mr Party-liaison Argentina-Guido mfl.



Jag på lunch med "våra" fondprojekt. Paradise Hotel.











Vår man Hynek på drink vid havet.



Jag och Jay Jeon.



And the Winner is....



...Mona Zandi från Iran för The Bride. Och så jag då.

Ute ur bubblan

Hemma igen i verkligheten - var hela Pusan en dröm eller? Men så damp det ner ett mail från den iranska regissören Mona Zandi, med en bild på hur jag gav henne vårt fondpris på avslutningsceremonin, så det var nog på riktigt i alla fall. The Bride hette projektet som belönades. Filmen handlar om ett palestinskt par som ska gifta sig i gränstrakterna, problem uppstår och till slut får de hjälp av en israelisk soldat. Kommer att bli hur fin som helst. Kvällen fortsatte efter prisutdelning med en fin middag i Hermès-sponsrade tecken. Blev placerad bredvid franska Claire Denis, som var en högst trevlig bekantskap. Sedan blev det en avslutande drink med festivalens deputy director Jay Jeon och ett gäng andra festivalgäster på en bar vid strandpromenaden.

Annars erbjöd sista dagen ett pass i htellgymmet, en långbänk i videorummet med några fina filmfynd, expresspresentshopping och en lunch med vår man Hynek, som fortfarande till dags dato sitter i videorummet på jakt efter film till GIFF 2009.

Vis av erfarenhet såg jag givetvis till att sova bara två timmar natten innan jag påbörjade min 22 timmar långa resa mot hemma. Korean Air regerar. Besatt av filmtittande klämde jag Control (blev lite besviken), The Hulk (som Ang Lee säger är hans mest Bergmanaktiga film), komedin It Happened in Vegas med Cameron och Ashton (Just då var jag precis så yr och trött att jag tyckte den var riktigt rolig. Ibland.) och slutet på gamla Love Story.


Nu är det bara att jobba i kapp på hemmaplan och sedan ladda om batterierna inför Kartago-festivalen i Tunis. A tout à l'heure!

Camilla Larsson

söndag 5 oktober 2008

Konsten att grata i ett videorum

Har insett att att det dar med biografer ar bara att ge upp. Trafik, transporttider och risken att filmen ar riktigt dalig och man da inte har nagon annanstans att ta vagen ar for stor. Videorummet it is. Efter ytterligare ett gang PPP-moten, en fantastisk buffe-lunch (tack ocksa japan for sushin och tonfisken pa er lunchreception igar!) med "vara" projekt och ett jurymote med mig sjalv sa ar det nu film som galler. Forutom avslutningsceremonin med prisutdelning i morgon kvall da. Och de har ett fantastiskt videorum har, dar ligger vi i la, over trettio bas med fina datorer, bra horlurar och i princip alla filmer i programmet pa dvd. Man hinner med en del da, aven om det sa klart aldrig kan bli samma sak som stor duk. Och sa ar det ju inte helt enkelt att storgrata i ett fullsatt upplyst rum nar man blir overvaldigad av en japansk parla som den jag sag i dag. Men det gar! Mer tarar lar fallas nar vi forhoppningsvis visar den i Gbg om knappt fyra manader. Fransk festkvall igar, koreansk ikvall, tack och lov skoter Mr Party Liaison, Pusans ende sydamerikan(?), Guido fran Filmsharks om allt det dar sa man kan fokusera pa annat. Som att fa tag pa bra kaffe. Men det lar fa vanta till jag landar pa svensk mark igen, inte ens en amerikansk diner kan tavla med mitt hotell vad galler svagheten pa brunhetsgraden i kaffet. Det hade annars varit till hjalp med en dubel espresso for att bestamma vem som far vart fondpris (forresten har en annan fondfilm varldspremiar har i Pusan) imorgon kvall. Just nu star det mellan tva, men jag ar ratt saker... tror jag.

fredag 3 oktober 2008

Mitt liv i hiss

Efter ett dygn i Pusan, Korea, har jag nastan borjat vanja mig. Bara nastan. Det ar tredje gangen har men vissa saker vill man inte minnas. Som att man tillbringar en stor del av dagen med att vanta pa hissar - eftersom alla hus ar sa hoga sa ar hissen en nodvandig foljeslagare dagen igenom. Vare sig den kommer eller inte.

Efter en 24 timmars resa anlande jag i gar kvall till Pusan, eller Busan, som de sager har. Resan hade dessutom den goda smaken att avsluta sig med en en incident. En kvart kvar pa flighten mellan Seoul och Pusan flyger vi in i ett slags isstorm och faller rakt ner ca 1000 meter om jag far gissa. Atminstone kandes det sa i kroppens alla organ och vi var manga som nog trodde att piloten inte skulle reda ut situationen. Men det gjorde han. Sa ett par timmar senare satt jag pa Seacloud hotel (vaning 28, hiss tack!)(ombokad fran Paradise och de varma kallorna i utbyte mot en svit...)och at torkade sma snacksfiskar fran minibaren till middag, eller lunch beroende pa vilken tid man raknar. En Manhattan i baren, ackompanjerad av ett sjonsjungande koreanskt par avslutade kvallen som gled over i tidig morgon med fullspackat schema.

Hamta ackreditering, ata frukost, springa till Paradise for PPP-moten. Var filmfond stodjer PPP sa att de kan ta hit regissorer fran vissa lander som kan vara med och pitcha sina filmprojekt for oss och resten av de manga deltagrana pa PPP.Till slut valjs ett projekt som ska fa Goteborg International Film Festival Funds award.

Det blev fyra intressanta moten idag och sedan shuttle till nya bion Lotte, ja ocksa den inne i ett kopcentrum som var omojligt att hitta. I sista sekunden flamtade jag in pa dagens forsta varldspremiar. En till blev det innan bussen akte tilbaka mot invigningsmottagning for Asian Film Market pa Paradise, med ett kort stopp pa Seacloud for att lasta av kataloger och andra matnyttiga papper. Efter det en drink i ett skjul Australien-Brennan, Argentina-Guido mfl, och kanadensisk fest med mote med var nye man Hynek och snack om filmer man bor se.

Pusan ar en stor festival och i ar har de mangder av varldspremiarer, bade korenska, asiatiska och andra.En del att valja pa de timmar jag tar mig ut ur PPP-motesrummet alltsa. Sa ska det atas ocksa. Och aven om jag ar villig att prova pa det mesta i matvag sa tar det nog anda stopp nar det ar levande sjovarelser som ska ner i magen. Pa BBC news maler de pa om finanskrisen i USA. Langt borta sa nara.