onsdag 17 juni 2009

Transilvania International Film Festival, Cluj, Rumänien, 29 maj-7 juni 2009


Det nyaste Europa

Känd man som varit här.

Transylvanien? Har rest mycket i Centraleuropa men aldrig tidigare besökt detta mytomspunna område. Nu har jag äntligen varit där och som vanligt efter en resa till en ny plats är frågorna fler än svaren. Detta är ett område som på sätt och vis är porten till Europa och många är de krigsherrar som försökt behärska området. Antalet ruiner av borgar och befästningar i de otillgängliga bergen är ofantligt. 
Festivalens gäster gjorde tillsammans en utflykt till en dal norr om Cluj. Här låg två byar med sammanlagt 600 invånare. Deras språk var ungerska, medan alla runt omkring talade rumänska. Så är det i hela Transylvanien, ett antal olika språk och religioner lever sida vid sida. Naturligtvis har de olika folkgrupperna påverkat varandra så att vi idag har helt speciella seder och vanor som är en blandning av influenser.

Ludmila Cvikova från filmfestivalen i Rotterdam och Marta Lamperova som är sales agent på SPI International.

Den rumänska filmen har under senare år överraskat oss med filmer som Herr Lazarescus död, 4 månader, tre veckor och 2 dagar och Bukarest 12.08. Filmskaparna har på ett unikt sätt tagit sig an det som skedde 1989, när östblocket föll samman. Kan inte se något annat land som intill dess låg bakom järnridån som på ett både effektivt och konstnärligt sätt använt filmmediet som ett medel för att förstå vad som skedde. 
Framgången fortsätter, nu senast med två filmer i Cannes. Det kommer mera. Såg ett tiotal rumänska filmer som work in progress, filmer som blir färdiga senare i år, säkert kommer någon av dem till Göteborg.

En biograf som är på väg att dö, men räddningsaktionen har satts igång. Lite som när vi i Göteborg räddade Draken.

Tillbringade som vanligt större delen av min tid i biografmörker, men jag hade också väldigt trevligt. Vi var ett gäng programmerare från Europas största festivaler som mötte det rumänska filmlandskapet. Det fina var att vi faktiskt hade möjlighet att diskutera film och kvalitet. Festivalen var väldigt bra organiserad.
När festivalchefen Tudor Giurgiu höll sitt avslutningstal förstod vi att allting inte varit så lätt. Ingen representant för Rumänska filminstitutet fanns på plats i Cluj. Ja chefen för filminstitutet hade till och med förbjudit sina medarbetare att åka dit. Däremot satt både premiär- och kulturministern i salongen. Tudor berättade senare på en middag att filminstitutets chef skulle sparkas, det hade kulturministern lovat. Kände då att politiken kanske fortfarande fungerar lite annorlunda i det nyaste Europa.

Brobeck Mountain på rumänskt sätt. Men politiker och press försökte stoppa en film där två tjejer blir kära i varann.

Nu måste jag läsa på om Transylvaniens historia. För säkert är jag tillbaka snart igen.

Freddy Olsson
8 juni 2009