torsdag 9 oktober 2008

Ute ur bubblan

Hemma igen i verkligheten - var hela Pusan en dröm eller? Men så damp det ner ett mail från den iranska regissören Mona Zandi, med en bild på hur jag gav henne vårt fondpris på avslutningsceremonin, så det var nog på riktigt i alla fall. The Bride hette projektet som belönades. Filmen handlar om ett palestinskt par som ska gifta sig i gränstrakterna, problem uppstår och till slut får de hjälp av en israelisk soldat. Kommer att bli hur fin som helst. Kvällen fortsatte efter prisutdelning med en fin middag i Hermès-sponsrade tecken. Blev placerad bredvid franska Claire Denis, som var en högst trevlig bekantskap. Sedan blev det en avslutande drink med festivalens deputy director Jay Jeon och ett gäng andra festivalgäster på en bar vid strandpromenaden.

Annars erbjöd sista dagen ett pass i htellgymmet, en långbänk i videorummet med några fina filmfynd, expresspresentshopping och en lunch med vår man Hynek, som fortfarande till dags dato sitter i videorummet på jakt efter film till GIFF 2009.

Vis av erfarenhet såg jag givetvis till att sova bara två timmar natten innan jag påbörjade min 22 timmar långa resa mot hemma. Korean Air regerar. Besatt av filmtittande klämde jag Control (blev lite besviken), The Hulk (som Ang Lee säger är hans mest Bergmanaktiga film), komedin It Happened in Vegas med Cameron och Ashton (Just då var jag precis så yr och trött att jag tyckte den var riktigt rolig. Ibland.) och slutet på gamla Love Story.


Nu är det bara att jobba i kapp på hemmaplan och sedan ladda om batterierna inför Kartago-festivalen i Tunis. A tout à l'heure!

Camilla Larsson

Inga kommentarer: