Snart borjar presskonferensen med Mickey Rourke, som ar The Wrestler i Darren Aronofskys film. Under eftertexterna sjunger Springsteen just The Wrestler, vilket skulle ha kunnat vara annu ett exempel pa filmer med Springsteen-musik i den The Boss-antologi jag medverkade i, om det nu inte var sa att den (Springsteenland) redan ar tryckt. Rourke ar fin som den medfarne, 80-talshardrocksdiggande, brottaren Randy, som inte hittar en varld utanfor ringen nar hjartat hotar ge upp. Atminstone inte en varld som vill ha honom. Sweet Child O'Mine med Axel&Co nar han antrar ringen for sista(?) gangen ger dessutom hoga pluspoang i min bok!
Har just mailat min seddalista (so far 32 filmer) till var Toronto-delegation, konstnarlig ledar-Marit och programkoordinators-Andreas som just anlant till den festivalen. Om ytterligare en vecka kommer de, jag och Jannike att tillsammans ha sett runt 100 filmer infor hostens digra GIFF-programmerande. En hel del!
Ok, Mickey vantar.
Camilla Larsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar