Tiden flyger…

Måndag kväll.

Jahaja, här sitter man överst i en våningssäng i en friggebod i Valleviken på Gotland och minns Fårö som väldigt längesedan. Plötsligt. För det var ju egentligen igår som Bergmanveckan avslutades med Matti Bye och hans musiker som spelade live till Körkarlen och sedan snittar och drink i trädgården bakom biografen Roy i Fårösund. Pärlor för svin, kan man tycka. Orkestern var så bra att man glömde bort den och bara kom att tänka på den när en musiker tappade något i golvet, och det var ju liksom meningen, men ändå. Snittar och drinkar i trädgården bakom Roy. Sedan fick alla bråttom till fotbollen (Jan Troell med familj och Stig Björkman hade bokat parkettplats på Carlssons (tack för den chevre och rödbetspizzan!) i Sudersand) och vi också. Spanien hejades fram med sangria på vinden i ladan, den sista kvällen på Fårö 2008. Bra gick det ju, tack och lov!






Tidigare på dagen underhöll Leif Furhammar proffsigt och engagerat under programpunkten Pansarskeppet Kvinnligheten, om Eva Dahlbeck. Det är en fröjd att lyssna på en föreläsare som är så extremt kunnig och förberedd att han kan ge sig all tid och möjlighet att improvisera. Det blev först en lista på saker Furhammar inte tänkte prata om och sedan när man trodde att det inget fanns kvar, så började det hela, med klipp och resonemang om dahlbeckska ikonroller och annat. En njutning från början till slut. Tack Leif. Tack Eva Dahlbeck. (Observera konstärlig ledare-Marits likhet med denna, förresten.) Och tack också för det osedvanligt goda kaffet och kardemummabullen utanför Bygdegården på morgonkvisten. Jan Troell bidrog också med infon att det fanns ett riktigt panskarskepp som hette Manligheten och ett som heter Dristigheten. Troell fick lön för mödan när Furhammar sa att han inte sett ett så fint porträtt av en mor som Eva Dahlbecks i Bara en mor, förrän nu i och med Maria Heiskanen tolkning av Maria Larsson i Troells Maria Larssons eviga ögonblick.





Bergmanveckan 2008 bjöd också på paneldebatt om ett framtida Bergmancenter och vad som skall hända med hans kvarlåtenskap, gården på Dämba. En fråga som såklart är känslig, på många håll. Från familjens håll meddelas att det inte finns någon egentlig önskan om att göra ägorna offentliga, samtidigt som det såklart är just Ingmar Bergmans hem, eller åtminstone delar av det, som tillresande allmänhet vill se. Eller kanske allra helst biografen, om man får önska själv. En visning av ovannämnda Körkarlen (som Bergman såg en gång om året) och en Bergmanfilm, inspelad på Fårö och så en busstur till inspelningsplatserna, tycker i alla fall jag hade varit ett fint paket att erbjuda. Delikata frågor, med finansieringen som en stor utmaning, såklart. I testamentet står att gården ska säljas och att pengarna ska delas i nio lika högar.

Den sedvanliga Kutenkvällen i lördags slutade i sedvanlig ordning med spekulationer, den här gången om blogg-onämnbara ting. Promenad i gryning och så en lunch hos bergmanveckan-Jannike, innan Valleviken med kusinbesök, bad, håvfiske och grillning väntade.

Summa summarum så var årets Bergmanvecka större och mer, igen, med många utländska gäster (journalister, folk från Osacrasakademin, italienska dokumentärfilmare, mm) och svenska kulturelit. Bättre väder än förra sommaren också. 2009 blir det 35 grader, hela veckan. I like!

Camilla Larsson