Prisutdelningarna i Cannes har börjat – men jag är hemma. Vid frukostkaffet läste jag just att ”vår” fondfilm Snow, från Bosnien, vann Kritikerveckan! Den stödde vi för fyra år sen efter att jag träffat regissören Aida B och producenten Elma T under Balkan Fund-mötet i Thessaloniki. En grym film.
Jakten på Sean Penn misslyckades, både jag och Björn Gustafsson gjorde vad vi kunde, men Sean satt väl i jurymöten hela dagarna, återstår att se vem som får Palmerna i morgon. Har inte klämt så många av tävlingsfilmerna (bara tre), men jag törs åtminstone lova att det inte blir franska Philippe Garrel med La fronitière de l'aube, en fullständigt irrriterande pretentiös, typiskt fransk och intellektuell film som fick presspubliken att bua unisont. Les Francais….
Skred upp för röda mattan en sista gång tillsammans med programkoordinators-Andreas, fredag morgon för att kolla in Charlie Kaufmans regidebut innan flygbussen drog. En minst sagt maffig och intrikat och såklart rolig historia med en skådespelar-line up som inte går av för hackor: Philiph Seymour Hoffman, Catherine Keener, Emily Watson, Samantha Morton och Michelle Williams.
Michelle Williams var i Cannes även med annan film och var en av kändisarna som man i förbifarten sprang på. Andar var Penelope, Woody och Bill Pullman som hängde på samma strandrestaurang som VD-Åsa och jag och som gör en helt skruvad roll i Jennifer Lynchs Surveillance. Den som var roligast att springa på var annars Dockpojken som storögt strövade omkring Croisetten upp och ner, samt förgyllde ett och annat party, bland annat vårt eget, som förvandlades till en euforisk, varm dansfest tack vara resident dj Nina Natri och den gäst-dj line up som presenterades undertecknad.
Sprang på en ny svensk vodka som lanserades på en amerikansk fest, tillsammans med drycker som Maker’s Mark.
På fondmötesidan fortsatte det med Dora och Lina från Karthagofestivalen (fondsamarbete igen i höst), vår vän Gaston Kaboré från Imagine och Fespacofestivalen i Ougadougou (planerna för Afrikaresa i februari har redan tagit fart), Zézè Gamboa, den angolanske regissören som just nu artebat med ett fondstött projekt, Amra och Jovan från Sarajevo där vi återigen ska medverka och från vilka jag fick Cannes snyggaste klänning levererad – direkt från min husdesigner i Sarajevo.
Hann (sitta ner) och äta grodlår, sniglar, Nicoise och fantastiska St Jaques och kronärtskockor made in heaven. Hann dock aldrig med den där kaffen med favoriterna Jan Lumholdt, Leif-Erik Nygårds och Stig Björkman. Däremot blev det ett par bra möjliga signingar för Filmkonsts räkning.
Teman i Cannes: Blinda och korridorer.
Och så ett par ord på vägen från Eugene Hutz karaktär i Madonnas regidebut Filth and Wisdom (en för övrigt rätt blek film):
"If you want to reach the sky fuck a duck and try to fly!"
Camilla Larsson
Ps. Tack för den goda päronvodkadrinken i taxfreeshopen på flygplatsen. En vänlig sluss på väg hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar