Svensksnacket fortsätter. I dag under luchen började min nya favoritkroat att ställa frågor om José Gonzales och Jens Lekman. Jag lovade att ordna så att de fixar musiken till hans långfilm...
Det är märkligt ändå på vilket sätt man blir som en slags ambassadör för Sverige och allt möjligt svenskt. Mest film då förstås. Har i dag bland annat pratat eventuella svenska samproducenter och locations med en filmfondare från Wales, samt Bergmanretros med folk från Rumänien samt New York, som vill ta vår festivals retro som utgångspunkt och samarbeta om diverse detaljer. Detta lobbande pågår trots vår litenhet lite här och var just nu. Fonden har för tillfället också en utsänd i Kampala och snart en i Kairo. Men den där inbjudan till Dubai i mitten av december får jag nog tacka nej till - ibland blir det för mycket även av det goda och dessutom lackar det både mot jul och festival just då. Under dagens presentationer har jag också ägnat mig åt just det, få uppslag till bra saker man kan göra under nästa festival. Har slitit upp anteckningsboken ett stort antal gånger för att plita ner något halvläsligt.
En albansk tokfilm och en naturromantisk och sanningssträvande Sean Penn fick avsluta dagen. Stor och fin film på många sätt... Into the Wild, men lite besviken är jag allt. Får fortsätta att vara besatt av The Indian Runner några år till.
Camilla Larsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar