Volontärerna släppte ner håret

Kort nattlig rapport:
1. Jag tog det säkra för det osäkra och såg den heta filmen i videoteket i stället för att försöka tvinga de väldigt många, väldigt tillmötesgående och väldigt auktoritetsbundna volontärerna att släppa in mig på filmvisningen utan biljett, vilket verkligen är emot alla föreskrivna regler.
2. Luften gick snabbt ur kvällens sociala evenemang, 10-årsfirandet av Pusans samproduktionsmarknad, eftersom vinet tog slut efter 30 minuter. Som lutheransk svensk har man ju lärt sig att skilja på arbete och nöje, och följaktligen såg jag mycket fram emot att äntligen få inmundiga lite alkohol klockan tio på kvällen efter fyra sedda filmer. Som tur var guidade Rotterdam filmfestivals programmerare Gerwin Ulf och mig till en kvällsöppen bar, ganska ovanligt verkar det som här i Pusan. Där satt de prydliga volontärerna och var äntligen helt privata och lössläppta, inte en bugning åt varken höger eller vänster. Jag gladde mig å deras mycket högljudda men väl förunnade vägnar!
3. Kom-ihåg-att-köpa-om-jag-hittar-dem-någonstans: de supersnygga metallätpinnarna som finns här. De medför lite mindre friktion mot fingrarna än träpinnar och är alltså lite svårare att äta med, men ack så mycket elegantare. Och miljövänligare!
Dagens fråga är om jag verkligen orkar upp för det berömda lyxbadet i morgon bitti, nu när det bara är fem timmar till dess.