11 timmar i multiplexet

Klockan 11.30 i förmiddags satte jag mig i biofåtöljen för min första film här i Pusan. Marknadsvisningarna sker i ett multiplex som heter Primus. Elva timmar och fyra filmer senare klev Ulf och jag ut från Primus.
Jag var åtminstone noga med att sitta närmast fönstren på det outsägligt trista galleriatorget där man kan köpa mat, kaffe och grönt te. Man har ju hört att det på alla sätt är onyttigt att inte få något dagsljus på en hel dag. Jag tänker mig hur jag reser hem till Sverige som en blek och vissnad blomma som fått för lite klorofyll
Motion blir det också väldigt lite tyvärr. En taxiresa kostar cirka 15 kronor på de sträckor som vi vanligtvis reser. Är det monsunregn som det var igår kväll när vi transporterade oss mellan tre fester, så är det ett lätt val. Poolen på Paradise Hotel får vänta till på torsdag, nu är det redan supersent och i morgon måste vi vara på Grand Hotel klockan nio och hämta biljetter för torsdagen.
Det roligaste som har hänt förutom filmerna som allihop var bra eller åtminstone snygga att titta på, är att Ulf och jag fick sjunga Abbas Dancing Queen igår i ett äkta koreanskt karaokerum, inför massor av totala främlingar från European Film Promotion. Tur att inte vår festivals framtida framgång bedöms efter min tonsäkerhet!
Väldigt trevligt var det också att ta en öl med Darling-regissören Johan Kling som är här i Pusan med sin film. Fast det var märkligt stendött i Grand Hotels lobby, det kändes definitivt som om alla andra visste var festivalbaren ligger utom vi.
I morgon blir utmaningen att komma in på en slutsåld film. Det finns alltid platser över, men har man ingen biljett är man rökt. Jag har inget att förlora, det är en film vi absolut vill se. På vägen upp till våra rum nyss fick vi stalltips om den från den serbiske regissören Goran Paskaljevic som sitter i juryn för sektionen New Currents. Fortsättning följer.