torsdag 6 september 2007

Kinostan –Kirgizistans första internationella filmfestival, del 2: Issyk-Kul


De mäktiga bergen norr om sjön Issyk-Kul i norra Kirgizistan.

Tidigt nästa morgon körs de flesta av oss till en tv-station för att i omgångar bli intervjuade om festivalen och orsaken till varför vi är där. Nervöst, har aldrig deltagit i en direktsändning tidigare!

Strax därpå bussas vi tillsammans med ett tjugotal internationella gäster från den centralasiatiska regionen, samt en mängd kirgiziskt branschfolk 25 mil österut till resort Raduga vid sjön Issyk-Kul (Varma sjön). Där har festivalen komponerat ett specialprogram – Laboratory – för oss, med kirgizisk, kazakhisk och uzbekisk film. Långt och kort, färdigt och ofärdigt, studentfilmer, seminarier, diskussioner, m.m. Det är välarrangerat och intressant. Inte för att jag betvivlar att någon här brister i kapacitet att arrangera en festival, men efter att ha besökt ett antal mindre, nystartade festivaler i forna östblocket på senare år framstår Kinostan som mer genomtänkt och välarrangerad.


Hela festivalgänget vid Issyk-Kul

Men så har också det kirgiziska filmlivet bestämt sig för att göra en rejäl satsning på att återupprätta landets stolta filmtraditioner. För två år sedan startades intiativgruppen 10+, av krigiziska filmare. Den siktar främst till att utbilda inhemska professionella filmarbetare. Tillsammans med det krigiziska-turkiska universitetet Manas och produktionsbolaget Oy Art bedriver man sedan förra året master-classes och niomånaders-utbildningar inom flera av filmens områden. Som högsta ansvariga har man på heltid engagerat tre masterslärare; Artykpai Suyundukov, Algimantis Vidugiris och Talip Ibraimov – alla tre erfarna filmskapare i republiken under Sovjettiden.

Utbildningsprogrammet är kärnan i detta initiativ, som har flera steg –den här nystartade festivalen är naturligtvis ett annat. En tydlig riktning finns således redan i att i nästa steg få ut sitt lands filmer i världen. Förutsättningarna är besvärliga i en sargad ekonomi, men med veteranernas historiska kunnande och erfarenheter och ett begynnande internationellt nätverk finns all anledning till framtidstro. Våra filmfonder här i väst har redan inlett stödsamarbeten och fler lär komma framöver.

Inom ramen för Laboratory visas fyra studentfilmer, de första som kommit ut av 10+-utbildningarna. Och det lovar sannerligen gott. Det är fyra riktigt bra små filmer, där inte minst 24-åriga Nargiza Mamatkulovas två filmer ”Toptash” och dokumentären ”I Want to Live” imponerar. Ett namn att hålla utkik efter i framtiden.


En av Kirgizistans filmlegender, litauern Algimantis Vidugiris, utbringar en skål.

För min högst privata del är jag efter de tre Issyk-Kul-dagarna väldigt glad över att ha fått en första inblick i centralasiatisk film. Nu har jag åtminstone med mig bilder inte bara från Kirgizistan, utan också Kazakhstan och Uzbekistan. Det finns mycket nytt att lära.

Jag kan inte annat än önska ett stort lycka till till mina nyfunna, centralasiatiska vänner!

Ulf Sigvardson
6/9 2007

Inga kommentarer: