onsdag 22 augusti 2007

Hot Spot Hotel Bosnia

Det ar varmt i Sarajevo och har kryllar av knepiga tecken - dock saknas de typsvenska prickarna, sa ni far halla till godo med rena a:n, a:n och o:n i denna bosniska blogg.

Om man far lov att borja fran borjan sa ar det har rent estetiskt annu inte nagon hojdarresa. Det startade redan pa planet hit. Dar var det inte ett dugg varmt. Dock hade mannen brevid oss fatt for sig att det ar ok att kla om till alltfor korta, beige cityshorts och visa sig offentligt. Det ar det inte. Alltfor korta, beige cityshorts ar en vederstygglighet som borde forbjudas pa alla offentliga platser. Det ar en ren och skar sanning, om nu nagon nagonsin inbillat sig nagot annat. Kombinerar man sina alltfor korta shorts med sportiga sandaler av skinn har man ju alldeles forlorat vettet. Det hade var plangranne gjort. Liksom arkitekten till det hotell vi nu bor pa och bloggar fran. Bildbevis kommer att anforas. Camillas rum saknar alldeles utsikt - men har tva sangar. Mitt rum saknar just precis allt - utom utsikt. Det ena tar val ut det andra far man tanka, och samtidigt passa pa att vara glad for det lilla. Som att det ar valdigt varmt har i Sarajevo.
//Asa Larsson


Varmt, ja! (Sakert trettio grader och varmare ska det bli - jag bunkrar och sparar till den hemska vintern). Och oerhort vackert. Mitt forsta besok har har genast gett mig en ny favoritstad. Uttrycksfull och stamningsfull, helt enkelt. Fast det kanns som det ar tredje besoket faktiskt, har i princip statt med bokade biljetter tva ganger innan, men fatt stalla in av valdigt praktiska skal. Asa och jag ar alltsa har pa Sarajevo filmfestival for att representera var fond, traffa tio ivriga producenter och manusforfattare och tillsammans med de andra jurymedlemmarna valja ut de tre som ska fa pris - ett av dem vart pris, SEK 100 000. Efter ankomst och lite balkongmingel pa festivalcentret hade vi fondmote med var egen fondordforande Bengt Toll (senast hade vi mote i Cannes, det ar sa svart att fa till det med honom i Goteborg) som berattade att han just stott pa nagra festivalgaster fran Umea, som suttit pa en restaurang dar dar rokgranater plotsligt borjade dimpa ner. Da blir man fortfarande radd i Sarajevo - det blev de i alla fall. Aven om det bara visade sig galla nagra som vanligt galna fotbollssupporters. Men kulhal i husen och en markligt oansenlig bro, dar Franz Ferdinand en gang, med kanda foljder, blev skjuten av en kand Princip, vager tungt det ocksa. I morgon stundar tio intensiva moten, sa nu ska vi ploja de sista manusen. Forhoppningsvis far vi under morgondagen ocksa tid for en paus i festivalcentrets makalost lockande, rosa, nej skara, kuddrelaxpodium. Ser redan fram emot det. Samt att se hur Asa ska fa plats i sin valdigt korta, vaggfasta sang.

//Camilla Larsson

Inga kommentarer: