Fjärde Bergmanveckan invigdes för ett par timmar sedan i kyrkan här på Fårö. Bibi Andersson, festivalens näst mest prominenta gäst (ursäkta Bibi, men Kenneth Branagh smäller lite högre) läste ur Laterna Magica om hur Bergman för första gången kom till Fårö, påivrad av oroliga producenter, på jakt efter inspelningsplats till Såsom i en spegel. (Bergman ville spela in på Orkneyöarna, och producenterna såg darrigt kronorna rulla ymnigt all världens väg). På Fårö hittade han, överraskande för honom själv, allt han behövde. För resten av sitt liv. Det var stormigt kallt, grått och Begmangänget slirade runt på de smala vägarna i kamp med elementen.
Just nu blåser och regnar det också ettrigt utanför fönstret i det mycket gamla och mycket – extremt mycket – primitiva stenhus (nu har vi åtminstone en lampa i varje rum, samt en ficklampa som ledsagar oss till det intressanta, med ”panoramafönster” försedda, utrymme där dusch och toalett finns) som delegationen från Göteborg International Film Festival inhyst sig i. Och man kan delvis förstå hur en riktigt elak vinter kan te sig här på ön, nu när det smattrar på rutan och röken från braskaminen ryker ur skorstenen. Konstnärlig ledar-Marit med man och dotter Doris, 5, VD-Åsa, marktjänstvän Pelle, samt jag själv med man och dotter Lucinda, 4 delar denna minst sagt spartanska boning, medan marknads-Karin med familj anländer i natt till en snäppet mordernare lägenhet ett stenkast bort, fast på samma gård. Mölner gård. Med havsutsikt. Vackert, tyst och fridfullt.
Det är en konstig känsla att vara på en festival, eller överhuvudtaget på ett filmarrangemang, där man inte är stressad och totalt fullbokad och pressad hela tiden. Efter en resa från västkusten i, nu till Bergmanveckan överlämnad, stor bil från Volvo blir vistelsen för oss en kombination av en del arbete och en del totalt slappande och semester. Inga filmer som MÅSTE ses, inga möten som inte får missas, inga distributörer som ska bevekas, inget spring med andan i halsen. Men en och annan mycket trevlig tillställning. Och ett antal programpunkter som man kan gå på, helt enkelt för att man har lust. Och tid. Som till exempel Bergmansafari, Bibisnack, Bergmans kvinnobilder med brittiska Laura Hubner, Persona som avslutningsfilm, grillkväll på Lauters. mm. Och så i egen regi: grillning vi raukarna (och i vår egen trädgård), bad i lagun och några kvällar på Kuten, partyhaket på den gamla bilverkstaden här i närheten. Och så får vi träffa ex-chefen Jannike, Svenska Bilder-Lova, och print controller-David, som inte bara jobbat/jobbar med vår egen festival, utan också med Bergmanveckan. De har lite mer bråttom än vi just den här tiden på året...
Efter cembalo och Saraband på cello och Bibi, som inte bara lästa ur Laterna M, utan också delade med sig av ett personligt minne som ringade in Bergman som en "ängel" med otrolig intuition, blev det ost på tandpetare och saft på kyrkbacken. Dock ingen IB i sikte. I kväll stundar Bergmanveckanmiddag hos Jan O Karlsson, (ja, just det, den gamle ministern). Mycket spännande.
Ps. Till sist en fråga från vår marktjänstvän Pelle Nauclér: Är det cembalo som används i alla dataspel?
Camilla Larsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar