Bibi, Skammen och flugorna

Bergmanveckans andra dag påminde för min del om känslan från förr när man hade åkt den långa vägen till rockfestivalen i Roskilde, festat och haft trevligt med kompisarna men började undra varför man egentligen var där. Då började banden spela och man kände – just det! Det var ju det här!
Efter en socialt mycket trevlig inledning blev min Bergmanveckoupplevelse på samma sätt komplett igår, när jag först cyklade till bygdegården och hörde skådespelerskan Bibi Andersson berätta om sitt förhållande till Fårö, filmen och Bergman och därefter åkte med på Bergmansafari: en busstur till inspelningsplatserna för Skammen, ledd av två som var med under inspelningen 1967, Katinka Faragó och Arne Carlsson. Turen avslutades med en visning av Skammen, ett relationsdrama mellan Max von Sydow och Liv Ullmann mitt under brinnande krig.
Dagens största behållning var nog Bibi Anderssons inspirerande personlighet. Hon lyckades på något sätt berätta om sitt liv med både öppenhet, värme och humor men också med världens integritet. Hon kommenterade Ingmar Bergmans kommentar om henne att hon bara kan spela saker som hon själv upplevt, med att säga:
”All konst och filmkonst handlar om sanningen om människan. Och vad mer än sig själv har man att berätta sanningen om?”
Att komma nära sig själv i alla roller är hennes sätt att arbeta, berättade hon:
”Jag tänker alltid: Om det vore jag, hur skulle jag säga, hur skulle jag reagera?”
Det roligaste på safarituren var att på ett väldigt pedagogiskt åskådliggjort sätt få se hur en meterlång modell av en nedbränd medeltida kyrka kan filmas så att den verkligen ser ut som en autentisk nedbränd medeltida kyrka, vilket Bergman gjorde i Skammen.
Lokalkunskap fick man på köpet på safarituren. Fårö heter uppenbarligen Fårö för att det är en ö för farande, ”de farandes ö”, inte alls för att det finns många får här. Får heter för övrigt lamm på gotländska. Dagens fråga blir därför något som vi glömde fråga den lokale busschauffören Mats om: vad heter då lamm på gotländska?
Läget i festivalens kollektivboende är för övrigt i korthet att natten var kall vilket medförde att alla sov som stockar. Det medförde även till min personliga glädje att flugorna som börjar surra extremt irriterande klockan fem på morgonen antingen var stelfrusna och inte vaknade som vanligt eller också att jag sov så tungt att jag inte hörde dem. Varje morgon har jag annars stått upp klockan fem med vildsint blick och flugsmällan i högsta hugg. Igår morse smällde jag två och idag har jag smällt en nu på dagen i förebyggande syfte.
Mer om flugläget senare i veckan!