Åh vilket party!

Der är min sista dag i Cannes och jag sitter på flyget hem och försöker summera festivalen. Det första som jag kommer att tänka på är de som är närmast i tiden - gårdagens party som vi hade tilsammans med Haugesund filmfestival på stranden. Det var helt fantastiskt. Aldrig har jag sett filmbranschen dansa så mycket, tänk om det alltid kunde vara så här.  Vår DJ Nina Natri spelade fantastiskt bra musik tillsammans med våra gäster; Rotterdam filmfestival, Venice Days  och Directors Fortnight. Andra gäster var svenske regissören Patrik Eklund (Slitage), Dome Karukoski (Forbidden Fruit) från Finland, produktionsbolaget Paradox från Norge och Svenska Filminstitutet. Det var fullt på dansgolvet från start till sista låt.

Annars har det varit ett bra år, har hunnit se mycket film, flera som vi förhoppningsvis kommer att få se i festivalens program, men också fascinerande kalkonfilmer. Det är de som ibland ofrivilligt stannar kvar,  Bibi Andersson som galen råttmördartant är svår att radera från näthinnan. Min sista film för i år blir en amerikansk film med Rene Zellwegger och Kevin Bacon i huvudrollen. Det visar sig att jag aldrig kommer att få veta hur den slutar.  En timme in i filmen blir allt svart och in kliver en biografvärdinnna och säger” Det är strejk, de franska syndikalisterna har strypt elektriciteten till alla biografer i Cannes. Det kan ta två minuter eller tre timmar, vi vet ingenting”  Hon avslutar det hela med ett ironiskt “Välkommen till Frankrike”. Det är bara att resa sig och gå. På gatan utanför är det fullt av människor som har kommit ut ifrån biograferna, demonstranter och poliser.

Det är dags för mig att tänka på hemresan. Då visar det sig att bankomatkortet är avmagnetiserat, tre bankomater och ett bankbesök senare inser jag att det är kört. Jag har inte ens pengar till flygbussen hem. Ringer desperat mina kollegor, ingen svarar. Springer tillbaka i värmen till den Scandinaviska terassen och lyckas låna pengar. Tack Andreas! Springer tillbaka till hotellet, hämtar väskan, den är tung. Nu är det bråttom. Släpar väskan genom demonstrationståg och polisbilar till busshållplatsen som är i andra ändan av staden. Hinner precis.  

Det har varit en fantastisk vecka, men det ska bli riktigt skönt att få komma hem och vila upp sig lite.

Cia Edström