Lys upp det gråa!

Om några timmar startar 31:a Göteborg International Film Festival. Svårt att tro kring det gråkalla, nära-storm-lika, Järntorget några få timmar innan invigningen går av stapeln på biograf Draken klockan 17.30. Den stora festivalfesten lär dock snabbt råda bot på eventuellt blöta och kalla själar.

Välkomna på festivalfesten!

Draken och Festivalfältet vid 14-tiden, fredag eftermiddag:

För att inte tala om alla dessa oönskade graviditeter

Sex Bergmanfilmer har rullat i vår 50 filmer stora retrospektiv – den största någonsin i Sverige, kanske i världen, sett till antalet långfilmer och långa TV-filmer i Bergmans egen regi (48 stycken). Jag är fortfarande snudd på hög av den upplevelse det är att se Bergmans filmer i en av Sveriges finaste biografer – 52 år gamla Draken i Folkets hus vid Järntorget i Göteborg. I kväll kommer jag att missa två filmer på grund av släktmiddag. Det gör mig ont, men kanske tycker familjen det är trevligt att prioritetsmässigt gå från 0-6 till 2-6…
Jag har med mig en anteckningsbok i Drakens salong för att inte glömma bort stora och små detaljer i filmerna, inte minst inför det samtal som Navid Modiri och jag ska ha under festivalen om Bergmans filmer. Det hittills mest slående är att i fem av de sex filmerna - Fanny och Alexander, Hamnstad, Fängelse, Törst och Kvinnors väntan - är oväntade och ofta oönskade graviditeter en viktig del av handlingen. Hamnstad är delvis rena 4 månader, 3 veckor och 2 dagar vad gäller det fysiska obehag man som publik känner inför det som utspelar sig på duken. I gårdagens film, En lektion i kärlek, var ingen gravid eller gjorde en fatal illegal abort, men å andra sidan var huvudpersonen David, spelad av Gunnar Björnstrand, gynekolog så det kanske också räknas på något sätt.
Man kanske inte ska dra för stora växlar på ämnet graviditet eftersom det i Hamnstad och Törst inte är Bergman själv som står för originalhistorien. Kanske är det snarare ett tidens tecken. Man kan i så fall konstatera att preventivmedlens utbredning sannerligen har berövat svenska filmskapare ett centralt ämne. Gudskelov, måste jag tillägga.

Bergmanretron har börjat!

Efter det nya årets första dag har jag bara en sak att säga - Fanny och Alexander! Vilken film!
Jag såg den på biografen Draken igår när den invigde vår 48 filmer långa Ingmar Bergman-retrospektiv. Jo, jag har sett den förut. Första gången 1983 när mamma tog med mig och min syster till bion i IOGT-NTO-huset i Ambjörby i norra Värmland. Jag blev vettskrämd och minns fortfarande tydligt de saker jag tyckte var hemskast: Jan Malmsjös genomonde biskop och när Alexander vandrar runt på natten bland otäcka marionettdockor. Dagen efter min 30-årsfest såg jag om filmen på video hemma i soffan. Varken visningssättet eller mitt fysiska tillstånd gjorde filmen rättvisa är jag rädd. Därför blev det en sådan extra fantastisk upplevelse att se den igår. Vilka scener, vilka skådespelare, vilka kläder, vilka frisyrer, vilken historia!
Jag byggde på Bergmanextasen med att direkt efteråt se hans Hamnstad från 1948 och Fängelse från 1949. Det var extremt kul att se Göteborg för 60 år sedan i Hamnstad. Och efter att ha sett nyutgåvan av Hasse Ekmans Flicka och hyacinter på DVD i julas, var det extra kul att se Eva Henning från den filmen samt hennes dåvarande make, Hasse Ekman själv, spela med i Fängelse.
Det är bara att konstatera, återigen, att det är helt oslagbart att se film på bio. Och Bergman plus bio är extra oslagbart. Missa inte chansen att se de återstående 45 filmerna i vår retrospektiv! Kom till Draken redan ikväll och se Törst!