Cannes-Hunger i Toronto

Sitter i lobbyn pa festivalhotellet Sutton Place och gor som alla andra filmfestivalsbranschbesokare fran hela varlden i detta rum: kollar min e-mail och bloggar. Andreas sitter tva datorer bort och rapporterar just att THE WRESTLER vann Guldlejonet i Venedig. Eftersom Camilla sag den i Venedig sa ar det inte god festivalekonomi om jag ser den pa nagon av visningarna har i Toronto. Men visst blir man sjukt sugen pa att omgaende se filmerna som hela varlden pratar om, sarskilt som man har chansen.
Igar lyxade jag faktiskt till det och sag - efter att ha sett fyra osedda filmer, nota bene! - den brittiska filmen HUNGER som vann debutpriset Camera D'or i Cannes i ar. Den sags av flera GIFFare i Cannes och har svensk biopremiar i host sa den kommer inte att kunna inga i GIFF-programmet 2009. Men vilken bra film! En av arets basta tycker jag. Den handlar om hungerstrejkande IRA-man i ett brittiskt fangelse i borjan av 80-talet. Men precis som med bra litteratur sa ar det bildspraket som ar attraktionen, inte handlingen i sig. Sa uppfriskande att bli pamind om vad riktigt bra film ar for nagot! Om jag ska rattfardiga min oekonomiska handling sa hjalper en san har film mig troligen att valja battre bland de andra filmerna.
Nu ar det dags for arets forsta fest, en mexikansk pa en adress jag inte har en aning om var det ar. Kanske aven dags for arets forsta taxi.