måndag 3 september 2007

It's a Man's World


Nu har jag sett over tjugo filmer (tur att jag kom ihag att ta med de dar glasogonen som hjalper mot mitt lilla brytningsfel och som jag bara anvander pa filmfestival och nar jag kor bil i morker)och fortfarande inte en enda regisserad av en kvinna. Det ar ju inte direkt sa att jag inte letar efter dem, sa ni fattar laget.

I morse besokte vi for tredje gangen var forvirrade hyresvardinnas kontor for att fa forsoka overracka pengarna som hon ska ha betalt. Brak om nycklar, strykjarn, trasig ugn, fel kontonummer, fel adress. Vi korde Good cop, Bad cop och lyckades fint (10 poang italienska pa universitetet gjorde i alla fall nagon nytta.) Italienare ar speciella pa manga satt. Tex ar personalen har ungefar 700% trevligare an fransmannen pa Cannesfestivalen. De ler, tittar pa en och tilltalar en. Men sedan har vi ocksa de italienska journalisterna som staller fragor pa presskonferenserna, som forst maste halla ett langt foredrag om sina egna teorier och uppta den dyra halvtimmen som ar till totalt forfogande.

Sista kvallen i Venedig nalkas och det verkar inte som att den arliga middagen med svenskar och nordbor blir av, inte heller far man smaka pa Evas pinjenotspasta. Forra aret tog jag del av fotografen Leif-Erik Nygards (da inhyst i var lagenhet) berattelser om fotande av bla Marilyn M (en klassisk bild). I ar det Stig Bjorkman som bjuder pa ett glas vid koksbordet och berattar om Antonioni, Vitti,Bergman och alla andra han hangt runt med. Inspirerande. Stig haller forretsen pa och slutfor en bok om amerikanska skadespelare. Den bor man inte missa.

Har inte atit pizza heller for den delen, i ar. Men igar kvall ville man inget annat an ata couscous. Abdellatif Kechiches (annu en av the usual suspects fran mitt besok i Tunis forra hosten) film La graine et le mulet gor couscousatande till en karleksakt och presenterar dessutom en ung kandidat till det kvinnliga skadespelarpriset.

Ja sa var det forstas The Darjeeling Limited. En fargsprakande nojsam
visuell explosion (varfor far jag alltid daligt samvete nar jag gillar en Wes
Anderson film?) med Owen Wilson, Jason Schwartzman och Adrien Brody, och ett specialgjort set vaskor fran Marc Jacobs by Luis Vuitton i de fyra huvudrollerna. Med manus av Anderson, Schwartzman och en Coppola. Med tanke pa Owens drogproblem som valsar runt i pressen just nu sa blir det markligt att i filmen se hur de tre broderna(dock inte vaskorna) sorplar i sig allehanda drogbaserade mediciner pa sin spiritual journey genom Indien. Underhallning pa hog niva dock. Liksom presskonferensen, dar det stiliga sallskapet i princip sag ut precis som i filmen. Varfor Bill Murray var med har i Venedig ar dock ett litet mysterium, eftersom han i princip har en statistroll i filmen. Men han var rolig som vanligt och var val sugen pa en drink pa Des Bains, det klassiska lyxfestivalhotellet har pa Lido.

Varmde upp infor festivalens, enligt min asikt, hojdpunkt med att nastan trampa sonder en odla pa en springtur genom Lidos centrum och huvudgatan Gran Viale. Gulpade i mig ett glas rott som forfest och om fem minuter ar det dags For Todd Haynes Dylanfilm I'm Not There, med Cate Blanchett som en av sex Dylans.

Camilla Larsson

Inga kommentarer: