fredag 31 augusti 2007

Grafisk rensning a la Lido


Det varmfuktiga 35-gradiga sommarvadret som tog emot mig, lamnade igar kvall och i morse plats for kyla och regn. Som nu har forvandlats till ett slags varmljummen host i stallet. Behagligt saledes. Morgonen borjade med en tontig Scarlett Johansson-film om en nanny pa upper east side - The Nanny Diaries. En standigt trulig Scarlett raddade inte den filmen, om man sager sa. Rusade istallet till presskonferens med George Clooney - i Venedig med filmen Michael Clayton. Och, ja, Clooney ar faktiskt annu snyggare i verkligheten an pa film. Hur nu det ar mojligt. Har faktiskt svart att tanka mig att nagon kan kla battre i svart kostym och svart skjorta an just George. Dessutom ar han smart, duktig, rolig och vanlig. Rubbet med andra ord.

Forutom att Venedig ar bra pa de flesta satt och ligger perfekt i tiden for att leta film till var egen festival sa ar de ocksa bra pa att programmera. Pa nagot satt finns det alltid pauser for en kaffe, en lunch, eller som idag - en springrunda pa strandpromenaden (nu mest med Red Hot Chili Peppers i lurarna, ett extraknack som korrlasare av nya Anthony Kiedisbiografin har inneburit RHCP-revival och en marklig langtan till Kalifornien for min del), precis intill sanddyner och rullande vagor. Tog mig nastan anda upp till ena toppen av on och dar ar det rena landsbygden i blek fargskala. Pa vagen passerade jag bla en liten fin ostron- och vinbar, ett sadant dar stalle man ser pa film, perfekt for forbjudna moten. Kandes bra att rensa hjarnan fran allt vald och sex. Det ar en mycket grafisk festival som pagar har i ar. Lido ar for ovrigt som en charterresa pa 60-talet, tanker jag mig, i kanslan. Pastelliga badhytter, ljus sand och en behagligt avslappnad stamning. Trots att man ganska ofta glommer bort att det pagar badsemester femtio meter fran festivalpalatset.

Jannike tillbringade gardagen med att dinera med Ang Lee-sallskapet och ett par minuter idag med att ta ett glas vatten med Kenneth Branagh - bagge har ju varit gaster pa Bergmanveckan. Bergman och Antonioni har forresten fatt sig ett rum tillagnat har pa tredje vaningen i palatset. Med varsin bild fran Venedigs arkiv och varsin vepa med de filmer de visat har uppraknade. 17-12 (13 om man raknar en teateruppsattning) Antonioni. Bergman fick aldrig nagot Guldlejon, men val ett karriarslejon 1971.

Filmskorden har varit god, forutom nannyn blev det belgiskt, amerikanskt, och amerikanskt. Halsade snabbt pa festivalchefen Marco Muller (som var min jurykompis i Tunis forra hosten) pa den ena visningen (tack Marco for att du vinkade ner mig pa en toppenplats bredvid regissor och team...) Lamnade just Paul Haggis (Crash) In the Valley of Elah, med en knackande bra Tommy Lee Jones i huvudrollen. Aven Haggis vander blicken mot Irak och nu vore det val tusan om en enda amerikan tycker att det dar kriget ar en god ide.

Camilla Larsson

Inga kommentarer: