måndag 21 maj 2007

Imploderade artärer och en psykotisk Javier Bardem

Det känns som en blodåder i vänster tinning håller på att explodera. Eller möjligtvis implodera. Livshållningen de senaste tre dygnen, upp klockan 7 och i säng klockan 3, börjar sätta sina spår. En annan stor anledning till denna totala utmattning är troligtvis min kosthållning, eller kanske snarare vätskehållning. Öl och kaffe rimmar uppenbart dåligt med att spendera största delen av sin vakna tid ståendes i kö med solen konstant stekandes i skulten.

Ikväll är det största festkvällen under veckan. Hela Cannes verkar införstådd och snacket går nere på Croisetten: "Göteborg International Film Festival and Haugesund Film Festival are teaming up to throw the greatest party in the history of Cannes Film Festival." Vi får se hur det blir med det. Ulf har lovat att ge er alla detaljer imorgon. Och jag har lovat mig själv att efter i natt satsa på vatten, energidryck och fiberkost.

Andreas Degerhammar heter jag förresten, och det är jag som efterträtt Marit som programkoordinator. Jag har jobbat i snart två månader nu och det känns fantastiskt roligt att få vara med och sätta ihop vår fina festival. Ja, lite av ett drömjobb rentav. På programmeringsfronten har jag redan hunnit se en hel del härnere. Idag såg jag bland annat två fantastiska filmer som jag gärna skulle se i Göteborg. Men eftersom jag är lagd åt det paranoida hållet väljer jag att hålla locket på om vilka. Jag vill ju så gärna att ni också ska få chansen att se guldkornen i januari.

Bröderna Coen kan jag däremot prata om, dessa mina gamla favoriter som jag nästan gett upp hoppet om. Därför är det extra härligt att få välkomna dem tillbaka. Som en korsning mellan Fargo och Blood Simple är No Country For Old Men det bästa de gjort sedan O Brother Where Art Thou? Som alltid känner man igen Coen på deras underfundiga humor, skruvade biroller och fantastiska bildspråk. Den här gången har de också stoppat ner en psykotisk Javier Bardem i mixern och ut kommer en brutalpoetisk saga om brott och straff.

Nej nu måste jag ner till strandpartyt. Vi hörs!

Inga kommentarer: