Från hoppborg till topp-Roy

Årets Cannesfestival har för min egen del förflutit ganska lugnt. Filmer – ja, möten – ja, visitkortsbytarfester – ja, lössläppthet – nej. Fram till i natt, alltså. Klockan ett på natten började en fest för Abel Ferraras GO GO TALES, arrangerad av det franska world sales-bolaget Wild Bunch. Med tanke på att genusperspektiv i film är en av de saker vi diskuterar mest på festivalen, var det härligt ironiskt att det blev just denna fest som blev min första på en av de omtalade villorna som ligger i bergen ovanför Cannes. Filmen handlar om en strippklubb och på inbjudan fick man se nakna ben och rumpa tillhörande en tjej som halkade nerför en stolpe.
Tematiken fortsatte inne på festområdet. Om man inte nöjde sig med att beskåda go go-dansöserna vid dansgolvet kunde man ägna sig åt ”fishing the bimbo”. Många bikinitjejer och en badbyxhunk för att hyfsa statistiken, åmade runt i en löddrig pool och så fick man försöka haka fast sin metkrok i en färgglad ring som satt någonstans på deras kropp. Priset var en offentlig lap dance, det vill säga att en tjej strippar typ i ens knä.
Jag var inte så sugen på att vinna just det, så jag hoppade över bimbofiskandet och ägnade mig i stället åt hoppborgarna i villans trädgård. Det var fantastiskt förlösande att få hoppa runt och försöka knocka omkull min kollega Andreas med en jättestor vadderad stock! Inte för att han förtjänar att bli knockad generellt sett, och inte för att jag lyckades mer än en gång, eftersom det var han som knockade mig hela tiden. Note to self: när jag fyller 40 ska jag hyra en hoppborg, det är allt, och jag menar verkligen allt, som behövs för en lyckad fest.
Efter två timmars sömn ringde klockan för morgonmöte, men sedan stämde jag träff med kudden igen för att vara pigg till pressvisningen av Roy Anderssons nya film DU LEVANDE. En riktigt bra film, visuellt sett mycket lik SÅNGER FRÅN ANDRA VÅNINGEN, men innehållsmässigt mer lättillgänglig. På ett högst originellt och ofta humoristiskt sätt lyckas han diskutera ämnen som är extremt angelägna för alla människor som lever idag. Den vanligtvis svårflörtade Cannes-pressen skrattade högljutt och applåderade flera gånger under filmen och massor efteråt. För alla som hejar på kvalitativ svensk film, var det en fröjd att närvara på den visningen.