Följ med oss till vår nya blogg!

Tack för att ni följt oss här på bloggen men nu är det dags för ett kostymbyte.

Från och med nu hittar du oss här

www.gbgfilmfestival.wordpress.com

Mörka Nätter i Tallinn

Baltic Event/Black Nights Festival 28 nov - 3 dec 2009

Så var det då dags för min sista festival för året, det har blivit 15 stycken under 2009. Det återstår ännu att se ytterligare några filmer på DVD. För första gången har jag ägnat mig åt att räkna hur många filmer jag ser för festivalen, i år blir det nästan 500. Kanske kommer mellan 30 och 40 av dessa att visas i Göteborg, det blir ett visst svinn.

Beredskap för filmiska chockeffekter. Sjukvårdstält i polska Gdynia

Har producerat en novellfilm under hösten som gjort att jag inte varit så flitig på bloggen. Den heter Höstmannen och är regisserad av Jonas Selberg Augustsén. Vi spelade in i Övertorneå i september och det språk som talas är mienkäli. Filmerna på detta språk är inte så flitigt förekommande. Se den på festivalen.

Veteran i film-Poland, Krzysztof Zanussi, visade sin nya Revisited i Gdynia.

Har i alla fall hunnit med två turer till Polen, Gdynia och Warszawa och ett besök på de holländska filmdagarna i Utrecht.

Rik från Rotterdam och Benjamin från Cannes på holländska filmdagar.

Tror att jag fått med mig i alla fall några filmer som ännu inte visats utanför sina hemländer.

I år är jag speciellt glad åt att ha hittat ett antal dokumentärer som står ut både när det gäller innehåll och visuellt berättande. En del av dem befinner sig i gränslandet mellan fiktion och verklighet och kommer att väcka debatt. Jag är övertygad om att muren mellan de två filmiska uttrycken snart är borta.

I Utrecht delar man ut Gyllene Kalven.

Nu ser jag fram emot att hälsa ett stort antal regissörer välkomna till Göteborg och möta reaktionen hos biopubliken.

Men först skall det skrivas katalogtexter, det är vad jag och många andra i programgruppen sysslar med just nu.

Er utsände i morronmötel i Warszawa om filmens framtid i Polen. Samtalspartner tidigare elektriker och ex-president.

Åter till Tallinn. Festivalen heter Black Nights Festival och i samband med den visar filmare från regionen upp sina kommande projekt, och söker medproducenter för dessa. I år tillkom en nyheter, Black Market. Vi fick se filmer från många av de länder som en gång tillhörde Sovjetunionen. Ni vet alla de som slutar på ...stan. Tror att jag fick med mig några filmer även därifrån.

Öppningspartyt i Tallinn äger av tradition rum i bowlinghallen.

Abstiens, när det gäller filmtittande, uppstår lätt i denna paus mellan katalog och festival. Inga problem, det finns många äldre filmer som tål att ses på nytt, gång på gång.

Julmarknad i Tallinns gamla stad.

En annan arbetsuppgift i juletid är att skriva ett förslag till statlig filmpolitik. Filmutredningens remisstid går ut precis när festivalen öppnar . Fatta även du din penna och sänd en vers till kulturministern om vilken filmpolitik du vill se i framtiden.

Freddy Olsson

9 december 2009

Tolv filmer senare

Dagarna går sin gilla filmfestivalgång. Frukost med indiska "dosas", supergoda pannkakor fyllda med potatis och andra saker, bil till multiplexbiografen genom de igenkorkade mumbaiska gatorna där bilar och rickshaws står stilla i en tjock gröt och tutar, tre, fyra indiska filmer på raken, bil till hotellet och sen middag och rummet eller ingen middag och rummet, beroende på lunchens karaktär. Det har inte varit några sociala evenemang så alla verkar ganska laddade inför UK Film Councils tillställning i morgon på mitt hotell.
Filmtittandet går riktigt bra. Den som vill se indisk film kan förvänta sig några pärlor på GIFF 2010, om allt går enligt planerna!
Överst: Fun Cinemas i stadsdelen Andheri East, Mumbai (eller Bombay som väldigt många fortfarande säger här).
Mitten: Vad ska man säga? Jag är glad att inte jag behöver klättra upp i den här byggnadsställningen.
Nederst: Asha Richards, bland mycket annat min livräddare i den indiska trafiken.

I valet och kvalet

Bombays flygplats igår.
Hmm, vilken ska jag ta? Den vanliga toaletten eller den platta toaletten?
Idag: hotellets swimmingpool, sedan fyra filmer på raken: en helindisk, en Indien-UK, en Indien-USA, en Bangladesh-UK.

Vår kvinna är i Bollywood

Det föregående inlägget kom ett dygn försenat, eftersom jag inte kunde logga in på bloggen i går kväll. Nu funkade det helt plötsligt och jag ska nog inte skylla på tekniken, jag ringde just hit en kille från receptionen som efter mycket funderande på varför mitt internet inte fungerade, såg att jag inte hade satt i sladden.
Men alltså, vår kvinna i Bollywood har slutligen kommit till Bollywood. Hon landade på flygplatsen vid lunch och fördrev eftermiddagen på hotellet Sun & Sand vid Juhu Beach med intensivt planerande av filmtittandet ihop med Asha Richards, filmvetare och skribent från Mumbai som sedan länge bor i London och numera ingår i GIFFs programgrupp. Asha var extremt behjälplig under festivalinvigningen nyss som var som ett levande ”Vem är vem i indisk filmindustri?”.
Det är härligt att vara på filmfestival igen!
Överst: När man checkar in på Sun & Sand får man kastmärke och blomsterkrans.
Mitten: Första röda mattan där jag blivit intervjuad!
Nederst: Legendariske skådespelaren Shashi Kapoor, första indiska skådisen att lyckas även i Hollywood, tar emot Lifetime Achievment Award.

På kolonialklubben

Klockan halv sju i afton hämtades vår kvinna i Bangalore av Prakash och vi åkte till Bowring Institute. En byggnad som britterna uppförde 1888 som klubb och som indierna drev vidare enligt den traditionen efter självständigheten. En fantastisk gammal lokal med bibliotek, läserum med stora fåtöljer, bingohall (bingo heter housie här, fick jag lära mig) och en enorm gård med servering. Klubben är inget särskilt dyrt ställe nuförtiden, utan har enkla maträtter och relativt bred kundkrets. Det krävs bara att minst en i sällskapet är medlem. Enligt Prakash är det bara Bangalore där folklivet är så blandat att man kan fylla så pass stora uteserveringar, överallt annars i Indien är städerna mycket mer segregerade.
Till middagen anslöt filmskaparen T.S. Nagabharana och filmvetaren N. Vidyashankar. Båda är, liksom Prakash, inblandade i Bangalores internationella filmfestival vars kommande upplaga just nu är framflyttad från december till januari för att skapa mer finansiellt spelrum. Staten Karnataka, som är viktig sponsor, har nämligen fått stora översvämningar i norra delen av delstaten på halsen. Det kräver massor av extra resurser i nödhjälp till de 10 miljoner drabbade, och kulturen får ta smällen. Men de tre kämpar envetet vidare mot genomförandet av festivalen.
Det är svårt att vänja sig vid proportionerna i Indien. Bara i Bangalore bor nästan lika många människor som i hela Sverige. Och de som är hemlösa eller fått sin skörd förstörd av översvämningarna är ännu fler. Det görs också 800-1100 filmer i Indien varje år (siffrorna varierar). Till slut vet man inte om det är Indien som är sjukt stort eller Sverige som är sjukt litet.
Överst: Bangalores äldsta biograf, Elgin.
Mitten: Kolonial stämning på Bowring Institute.
Nederst: Världens plattaste toalett.

DVD-bonanza i Bangalore

Dagen förflöt lugnt (=jobb-e-mailande som en galning) på hotellet fram till fyra, då Prakash Belawadi kom förbi för att säga hej och Zac O’Yeah hämtade upp mig för en sightseeingtur med filmtema. Ett antal mycket välplanerade timmar då vi både hann titta på gigantisk handmålad bioreklam, en indisk artdeco-biograf, en bit av ett traditionellt skådespel av den typ Bollywoodfilmen härstammar från, besöka en DVD-butik där jag fyndade 36 indiska filmer på DVD för ett snittpris på 13 kr styck (men när ska jag se dem!?) samt äta middag tillsammans med filmkritikern Pradeep Sebastian på Bangalores motsvarighet till Gyllene Prag, nämligen Koshys.
I morgon har vår kvinna i Bangalore stämt träff med Pradeep kl 11 för att - handla ännu mer DVDer.


Överst: Författaren Zac O'Yeah, filmkritikern Pradeep Sebastian och ett gäng indiska DVDer på Bangalores Gyllene Prag: Koshys.
Nederst: Handmålad bioreklam med 3D-dekoration.