måndag 27 april 2009

Finale Plzen, Tjeckien, 19-25 april 2009

En pilsner som tröst
Jag älskar tjeckisk filmkonst, men tyvärr ser det inte ut att bli något bra filmår i Tjeckien. Vi är dock bara i början av säsongen så hoppet lever. 
Vi behöver inte alla dessa kärlekskomedier som är karbonkopior av dem som kom i fjol.
Vinnare blev filmen Who's Afraid of the Wolf, en historia där en 6-årig flicka på omvägar får veta att hennes pappa inte är den riktiga pappan.  Ingen som helst trovärdighet i de vuxnas agerande och barnen talar som en akademisk avhandling. 
Vi är inte särskilt många utländska festivalrepresentanter i Plzen, men redan i denna lilla grupp utbröt en häftig diskussion om vinnarfilmen. Kanske är jag lite bortskämd efter många goda barnskådespelarinsatser i aktuella turkiska filmer.
Gästchef Eva och Robert från festivalen i baskiska San Sebastian

Marzena väljer film för Warsawa Film Festival

Från London, San Sebastian, Warsawa och ytterligare några festivaler kommer programmerare som tittar på årets tjeckiska produktion av såväl fiktions- som dokumentärfilm. Eftersom det är samma personer år från år så blir det en bra grupp som har perspektiv bakåt när det gäller tjeckisk film. 
Här möter jag också den tjeckiska filmbranschen. Hade bland annat samtal med Marta Novakova som deltog med filmen Marta i den första tävlingen om Bergman-priset. Hon vann inte då, det gjorde Andrea Arnold med Red Road. Men nu är Marta igång med ett nytt projekt som naturligtvis så småningom kommer till Göteborg.
När jag var i Plzen offentliggjordes också årets Cannes-filmer. Det blev dålig utdelning för Central- och Östeuropa, sammanlagt fem filmer. En bulgar, en serb, en ryss och två rumänska filmer.
Kanske är detta det år när Rumänien åter slår filmvärlden med häpnad. Tretton nya spelfilmer annonseras inför landets största festival, den i Cluj. Till denna stad i Transsylvanien färdas även jag i början av juni.
Saknas det bra film så gör det ju alltid att trösta sig med världens bästa öl i Plzen. Här föddes urpilsnern 1942. Humlen frodas och vattnet är perfekt, 
får det bara fem veckor på sig att mogna under kyliga omständigheter får vi en dryck med karaktär och beska som lätt glider ner i strupen.

I långa tunnlar under jord lagrades ölet i fem veckor.

Har besökt bryggeriet tidigare men i år gjorde jag det ånyo bara för att få smaka på den opastoriserade variant som serveras i de gamla tunnlar där ölet förvarades förr i tiden. Den Pilsner Urquell som vi serveras i Sverige skall hålla i 12 månader och pastoriseringen förstör en del av smaken.
Det dröjer inte innan det bär till Tjeckien igen, den 3 juli startar festivalen i Karlovy Vary. En tillställning som jag besökt sedan 1990. Den vill jag inte missa.

Freddy Olsson
25 april 2009



söndag 26 april 2009

Istanbul Film Festival, 4-19 april 2009

TeckenstorlekSmå berättelser blir stor våg
Även om jag varit i Turkiet en hel del så har jag faktiskt aldrig besökt filmfestivalen i Istanbul, som i år fyllde 28. Detta efter ett enorm segerrikt år för turkisk film. I Göteborg hade vi 13 turkiska filmer, 11 av dem alldeles färska. Och det bara fortsätter med filmer både i Rotterdam och Berlin.
Jag kom alldeles rätt i tiden, när kavajerna åkte av och våren kom till Istanbul på allvar
I Istanbul äter vi fisk.

Det blev många kära återseenden med regissörer och producenter jag mött i Kars och Göteborg. Fick också veta att det inte blir någon mer festival i Kars. Häromveckan var det kommunalval och borgmästaren som stöttat festivalen blev inte omvald, och den nye är inte särskilt kulturintresserad. Kanske hamnar Festival on Wheels söderut, på gränsen mot Syrien. En ny plats att besöka i november/december och lära mig lite mer om den arabiska delen av Turkiet.
Eftersom det fortfarande är i början av säsongen när det gäller att ragga film till nästa års festival så är mycket av det som visas på en festival som den i Istanbul sådant som vi redan haft eller är för gammalt för oss. I princip så visar vi filmer som haft premiär efter vår senaste festival. Klart det finns undantag. Precis som i Sverige så har många filmer ute i världen julpremiär. Filmer som vi inte hinner titta på eftersom vi ligger i början av året.
Kär Göteborgsgäst, den serbiske regissören Goran Paskaljevic och 
filmkonsulent Peter Piodor Gustafsson, jurymedlemmar.

I stort sett alla biografer som festivaler använder ligger, praktiskt nog, i ett och samma kvarter mitt på Istanbuls huvudgata. På den asiatiska sidan har festivalen en enda biograf. Även om turkisk film gör succé världen över så hänger inte visningsmöjligheterna i hemlandet med på detta tåg. Biograferna är nedslitna och tekniken ofta usel, framför allt ljudet. 
Interiör från festivalbiograf.

Men festivalen är framgångsrik med fullsatta salonger och en publik ungefär lika stor som Göteborgs.

Inte bara film. Här magdans till technomusik.

De turkiska regissörerna har många historier att berätta och de gör det ofta väldigt bra. Vi får säkert inte se 13 nya turkiska filmer på 2010 års festival, men en handfull blir det säkert.

Freddy Olsson
19 april 2009