20 filmer senare.... Visst, det verkar stamma det dar snacket om samre program i Venedig. Och farre filmer. Men programmera ar de bra pa, nar man hinner klamma sex filmer och anda ata middag sittande samt ta en halvtimmes paus pa stranden da ar man nojd!
Det hittills mest aterkommande temat som dyker upp i ett stort antal filmer ar organforsaljning och kidnappning av barn for organforsaljning. Inte sa att det ens ar huvudamnet for filmerna i fraga, nej det verkar till och med ha blivit sa vardagsmatigt att det bara namns i forbifarten som ett faktum. I filmer fran hela varlden. Skrammande.
Har hittat ett par riktiga toppfilmer och nagra riktigt bra. Men i tavlingen lyser de med sin franvaro. Det saknas inte bara kvinnliga regissorer, som vanligt, utan ocksa bra filmer. Daremot har bade Kritikerveckan och Venice Days lyckats fa med atminstone nagra regissorskor i ar, pa denna sa mansdominerade festival. Det finns hopp! Allt prat om den nya italienska filmen kanns an sa lange just som prat. Men veckan ar ju bara halv, sa det finns val hopp aven har.
Nu har vi varit fulltaliga i vart palats ett par natter efter att Jannike A & co anlande sju timmar forsenade fran Skavsta. Men redan pa tisdag avreser en av vara sambos, Fredrik S, sa nu blir det trivseldrinkar for nara och kara pa divanerna pa sedvanliga hole-in-the wall-baren bakom Pala Lido. Forhoppningsvis dyker aven Festivalmannen och Var man i Rom upp. Sedan tva filmer till, innan undertecknad tar semester fran festivalen i due giorni med en resa in till downtown Venezia och kanske Harrys Bar, samt en dag pa stranden. Men jag kan forstas inte lata bli att sticka mellan med en titt pa Jonas Odells kortfilm som tavlar, i morgon eftermiddag. Han ar ju trots allt en GIFF-vinnare.
Camilla Larsson
