tisdag 25 mars 2008

Allt för många vykort

Sofia International Film Festival, mars 2008


Jag och en annan som varit på Boyana Studios

Första festivalen efter Göteborg för mig, som vanligt går färden i sydöstlig riktning, denna gång mot Bulgarien.
Inget stort filmland men deras dokumentärer har varit med på de stora festivalerna på sistone. Eftersom festivalen i Göteborg ligger nästan ett år framåt i tiden så finns det inte heller så mycket nytt att betitta. Flera av de filmer som har premiär under Sofia IFF såg jag redan förra året, då som work in progress. Även i år fick jag möjlighet att se filmer som egentligen inte har premiär förrän senare 2008. Det finns en del att hoppas på.
Många av de filmer som görs i Europa är samproduktioner mellan flera olika länder. Inte minst gäller det film från Balkan. Producenter och regissörer åker som skottspolar mellan Belgrad, Sofia, Sarajevo, Thessaloniki och Berlin för att pitcha sina projekt och finna samproducenter. Lika flitiga är alla de ”manusdoktorer” i olika länder som skall ge avtryck i manuskriptet. Tyvärr är resultatet ofta vad jag kallar ”vykortsfilmer”. Vackra turistvyer från olika länder. Fanns det en kärna, en idé i det första manuskriptet så har den försvunnit längs denna långa finansieringsväg. Allt för många har tyckt till och alltför många ville att just deras land skulle finnas med på bild. Gärna samproduktioner men låt auteuren leva!
På avslutningsdagen, en vacker söndag med 20 graders värme, lämnade jag festivalen och for istället 20 minuter upp i bergen utanför Sofia. Här ligger de legendariska Boyana Studios. Eller mer korrekt sedan 10 år Nya Boyana Studios. Det var då som tre amerikanska filmsällskap tillsammans köpte detta gigantiska komplex.


Georgi Stakoy. Svensk-bulgarisk skådespelare, nu senast i Ping Pong-kingen.


Här talar vi inte europeisk art-house film, här talar vi Stallone, Willis och vår egen Dolph Lundgren. Här talar vi om en studio som när de har för lite att göra ringer Hollywood och ber dem planera in fem nya produktioner. Det kan Boyana göra i kraft av att det bara kostar 15-20% att spela in en film i Bulgarien jämfört med Los Angeles. Här spelar dollarns fall ingen roll, inbesparingen är ändå ofantlig.
I en tid när tekniken blir lättare och väldigt många filmer spelas in i verklig miljö så går Boyana åt andra hållet. När jag var på plats så höll man som bäst på att färdigställa bygget av två och halv kilometer New York. Komplett med tunnelbanenedgångar och brandposter. Och i tur står också bland annat Paris och London. Här skall en filmproduktion kunna komma och inom ett litet område kunna filma scener i våra världsmetropoler, utan att förflytta ett stort team över världen. Intressant att se att två så olika vägar inom filmproduktion kan löpa parallellt.


Offentlig utsmyckning. En Trabant i parken

Hälften av en filmfestival är att möta gamla vänner och skapa nya kontakter. Samtalade bland annat med Jean-Claude Carriére, som var gäst hos oss i fjol, om detta med urvattnade samproduktioner. Som mycket erfaren manusförfattare så skakade han bara på huvudet åt vad som sker idag. Inte för inte har han jobbat med mycket starka regissörer som Bunuel och Angelopoulos.
I Sofia mötte jag våren, väl hemma igen möttes jag av snö och den försenade vintern.

Freddy Olsson